Storyline är ett arbetssätt och ett förhållningssätt till elever, inlärning och kunskap. Storyline lägger stor vikt vid att elevernas tidigare kunskaper och erfarenheter uppmärksammas och erkänns. Genom nyckelfrågor uppmanas eleverna att konstruera sina egna förklaringsmodeller och hypoteser innan de jämför dessa med verkligheten.  

Karaktärer     
När man arbetar med storyline skapar elever och lärare en berättelse, en fiktiv verklighet i klassrummet. Liksom alla berättelser så innehåller en storyline karaktärer. Om man väljer att arbeta med en huvudperson, en karaktär per elevgrupp eller en karaktär per elev spelar egentligen ingen roll. Det viktiga är att eleverna lever sig in i olika karaktärer och arbetar med dessa som utgångspunkt. De funderar kring och söker information utifrån de behov som vikingar, skeppsbrutna eller regeringsmedlemmar i ett u-land har. Eleverna får någon att identifiera sig med och detta skapar helt nya möjligheter i klassrummet. Läraren får möjlighet att diskutera känsliga frågor såsom familjerelationer, droger och politik, utan att behöva inkräkta på elevernas integritet. Eleverna kan, i egenskap av en karaktär, ha åsikter som de annars inte skulle våga uttrycka. 

Personligen tycker jag bäst om när varje elev skapar en egen karaktär. Att eleverna identifierar sig med en karaktär under arbetet, en karaktär som de betraktar som sin, gör att de får en chans att kliva ur sin egen roll under denna period. De kan under en tid få en annan personlighet, leva i en annan kultur, vara av en annan ålder och försöka föreställa sig hur detta är. Eleverna känner sig starkt engagerade eftersom det handlar om en miljö och människor som de skapar. Det blir deras berättelse och deras karaktärer. Lyssna på hur Johanna som arbetar med en storyline om ett Afrikanskt land beskriver sitt departements problem i Multimediabyråns film. Vilket pronomen använder hon?  

Nyckelfrågor
Öppna nyckelfrågor är viktiga i storyline. De ska stimulera eleverna att fundera och diskutera. Det är genom nyckelfrågorna som lärarna ser till att kursplanens mål integreras i storylinen. Arbetslaget planerar nyckelfrågorna tillsammans. Det krävs en hel del arbete och diskussion för att få nyckelfrågor som dels täcker in det lärarna vill ha med i varje ämne och dels är så formulerade att eleverna inte blir begränsade. Läraren frågar till exempel: "Hur tror ni att människor levde på stenåldern?" Storylines förespråkare hävdar att man vinner mycket om man kan vänja sig vid att ta med "Tror ni" i nyckelfrågorna. Det håller dem öppna och gör att eleverna inte kan svara fel. Inledningen "På hur många olika sätt..." kan också vara till hjälp vid formuleringen av nyckelfrågor. I storyline låter man alltså inte eleverna börja med att söka fakta om hur man levde på stenåldern. De får börja med att tro, fundera och diskutera. Kanske får de till och med bygga upp en modell innan de får jämföra med faktaböcker.

En av de bärande principerna i Storyline är att läraren ska skapa sådana inlärningssituationer att eleverna känner att de kan, och att de lyckas. Lärarna ger eleverna mycket tid till att fundera över hur de tror att det är. Allas synpunkter behandlas som viktiga. Läraren lägger vikt vid att inte tala om hur det faktiskt förhåller sig utan låter eleverna fundera över hur det kan vara. Genom att låta dem fundera och fantisera fritt, med hjälp av sin tidigare gemensamma kunskap, blir de motiverade att söka vidare. De blir medvetna om vad de vet, vad de faktiskt inte vet och vad de behöver ta reda på mer om.

Genom att nyckelfrågorna är öppet formulerade kan varje elev komma olika långt inom varje nyckelfråga. Nyckelfrågorna planeras så att de ger eleverna utmanande uppgifter och elevernas arbete kan variera inom dessa. Individualiseringen blir lättare. Frågorna kan riktas så att olika elevers nivåer kommer till sin rätt. Läraren vet elevernas starka sidor och kan genom nyckelfrågorna förstärka dessa men också låta eleverna träna på just det som de behöver.   

Förförståelse 
I en storyline utgår läraren alltid från elevernas egen förförståelse även om den inte stämmer helt med verkligheten. Det är därför nyckelfrågor med fördel formuleras med orden "tror du". Eleverna får fantisera och diskutera för att i gruppen få fram så mycket gemensamma idéer som möjligt. Tillsammans vet eleverna mycket mer än varje enskild elev. Det gömmer sig många gånger oväntat mycket kunskap i en grupp.

Det är viktigt att eleverna får formulera sina egna modeller av verkligheten dels för att motivera dem att därefter ta reda på hur det verkligen ligger till, dels för att lyfta upp felaktiga föreställningar i ljuset så att de kan behandlas.

Steve Bell, en av storylines grundare, brukar använda följande exempel för att åskådliggöra detta:
Deltagarna har bildat familjer och varje familj har vunnit en resa till tre huvudstäder i Europa. De har tillverkat sina karaktärer och packat sina väskor. Nu är det dags att planera resan:
Varje familj får en hög med tomma lappar. Uppgiften är att tillsammans skriva ner alla länder i Europa de kan på var sin lapp. Sedan ska de skriva till huvudstaden om de vet vad den heter. De får inte använda kartböcker. Nästa uppgift blir att på ett stort färgat papper lägga ut lapparna så att länderna hamnar i rätt förhållande till varandra. Tillsammans har eleverna mer kunskap än varje enskild elev och ofta kan de mer än vad de trodde. Motiveringen att ta reda på hur det verkligen förhåller sig ökar under arbetet och i denna situation är det inte svårt att få eleverna att, när de själva är klara, jämföra sin bild av Europa med kartbokens innan de klistrar fast sina lappar.  

Visualisering    Eleverna skapar en utställning i form av en fris på väggen eller som en modell, för att åskådliggöra vad de kommit fram till och lärt sig. Den kan innehålla byn vikingarna bor i, tredimensionella modeller av båtarna de seglar, skisser på redskapen de behöver, ordlistor över karaktärsord som beskriver dem och så vidare.
Eleverna använder så många olika tekniker som möjligt. Den gemensamma kunskap som klassen bygger upp visuellt används sedan som utgångspunkt under arbetets gång.

Utsällningen förändras och byggs på allteftersom eleverna skaffar sig mer kunskap. Den ger eleverna gemensamma utgångspunkter när de ska arbeta vidare och det gör hela storylinen levande.
Visualiseringen ska spegla de kunskaper som eleverna kommit fram till och arbetet med den kräver planering av läraren som redan på förhand bör fundera över hur elevernas arbete ska exponeras. Ju fler tekniker som används desto fler elever kan lyckas.

Eftersom mycket arbete läggs ner på visualiseringen så är det också viktigt att man använder den. Den kan till exempel tjäna som utgångspunkt vid inlärning av nya svenska ord, diktskrivning, berättelser, dramatiseringar och för att lära in nya glosor på engelska eller tyska.   

En viktig skillnad mellan en storyline och ett vanligt temaarbete är just berättelsen. En handling som ger ett naturligt och logiskt förlopp med en följd av händelser och aktiviteter. I ett vanligt temaarbete försöker lärarna skapa ett sammanhang för eleverna genom att arbeta kring ett centralt tema som till exempel vatten. Temaarbetet byggs upp av olika ämnen där varje ämne bidrar med sin del. I en storyline är det inte till exempel vatten, miljö eller kärlek som binder ihop arbetet utan en berättelse som löper som en röd tråd genom arbetet. En storyline ger lärarna möjlighet att integrera flera ämnen eftersom en berättelse naturligt involverar flera kunskapsfält. Berättelsen kräver ämnesintegrering. I Multimediabyråns film ser man till exempel hur slöjdämnet ingår som en naturlig del när eleverna ska bygga lägenheter på Afzeliiskolan.

Baskunskaper tränas i ett meningsfullt sammanhang. Eleverna bygger hus i skala 1:100 därför att deras karaktärer behöver hus. De får därigenom en verklig förståelse för vad skala är. De bygger en modell av en ö och får en känsla för avstånd. De beskriver sin karaktär och lär sig hur man gör en personbeskrivning.   
 
Struktur 
Inom Storyline betonas att alla elever ska ha möjlighet att lyckas. Läraren ger eleverna strukturer att arbeta utifrån så att de känner en trygghet som ger dem frihet att skapa. Se till exempel hur du på ett enkelt sätt kan ge eleverna en struktur för hur de kan skapa karaktärer. En struktur som ger upphov till karaktärer liknande dem på bilden.

Detta sätt att arbeta gäller även när eleverna ska skriva. Om man vill att eleverna ska skriva personbeskrivningar ger man dem inte ett tomt papper och ber dem sätta igång. Alla elever måste veta vad som förväntas av dem och känna sig säkra inför uppgiften. Därför ger man eleverna rubriker såsom ålder, kön, intressen, egenskaper och så vidare. Kanske har klassen åsikter om att de vill ha med ytterligare någon rubrik. Svårare rubriker såsom egenskapsord kräver att man hjälps åt i klassen genom att samla ord tillsammans på ett blädderblock. "Vilka ord tycker ni att man kan använda för att beskriva hur någon är?" skulle kunna vara en nyckelfråga för att få igång eleverna på den uppgiften. Om ett av målen i en storyline är att eleverna ska kunna skriva en miljöbeskrivning så sparar man den uppgiften tills dess att man har skapat byn, vattenverket eller båten. Det man skapat kan sedan ge eleverna tillräcklig struktur för att göra en bra miljöbeskrivning. Om det är första gången en klass arbetar med miljöbeskrivningar kan det vara en god idé att först samla ordkort med verb substantiv och adjektiv runt det man skapat vilket även hjälper dem som har svårt med stavningen. 

Grupper 
Elevernas karaktärer ingår i grupper som till exempel en familj eller ett arbetslag, vilket gör att alla elevers bidrag blir viktiga för arbetet. Vad kocken ska servera till middag ombord på ostindiefararen är viktigt för matrosen att veta. All kunskap som eleverna får fram finns i ett sammanhang och klasskamraterna är intresserade av övriga elevers kunskapssökande eftersom det påverkar deras egen karaktär. Till skillnad från många grupparbeten, där arbetet delas upp mellan deltagarna så att varje gruppmedlem individuellt ansvarar för sin del, innebär en storyline verkligen arbete tillsammans. Allteftersom arbetsuppgifterna och problemen växlar kan läraren ändra gruppernas storlek och sammansättning vilket tränar eleverna i att arbeta i olika konstellationer.   

Lärarens roll  
Läraren är inte längre experten i klassrummet utan håller en jämförelsevis låg profil. Eleverna är experter på just sin karaktär, sin familj eller sitt skepp. Eleverna kan inte sitta passivt och lyssna utan måste aktivt tillägna sig den kunskap som storylinen kräver för just deras karaktär. Lärarna börjar med en idé eller ett tema som kan fungera ämnesövergripande. Läraren vet i stora drag vad som ska hända men måste sedan våga släppa taget och ge eleverna utrymme. Det är nödvändigt att läraren respekterar elevernas diskussioner och inte går in och styr.

Läraren vet hela tiden vad som är nästa större händelse men inom dessa ramar är det eleverna som bestämmer vad som ska ske.

- Läraren har i förhand bestämt att eleverna ska skapa karaktärer ombord på ett fartyg. Det är eleverna som skapar dem visuellt, ger dem liv, utseende och tankar samt bestämmer i vilken relation de står till varandra.
- Läraren vet att de ska råka ut för skeppsbrott. Det är eleverna som skriver och berättar om hur det känns, som räddar varandra och tar sig iland på en öde ö.
- Läraren vet att de ska bygga hus av vad de finner på denna öde ö. Det är eleverna som i grupper listar ut hur det skall gå till och finner olika lösningar på problemet - lösningar som både lärare och övriga elever vill se. Därför byggs modeller av varje grupps bostad.    

Studiebesök 
Eftersom utgångspunkten för en storyline är vad eleverna vet och tror inledningsvis, väntar man med studiebesök, filmer och expertbesök tills eleverna kan jämföra sin förståelse och sina förklaringsmodeller med verkligheten. Studiebesöket ger annars svar på frågor som eleverna aldrig utmanats att ställa. Eftersom de inte känt önskan att veta något inom området är de heller inte motiverade att ställa frågor.

Om eleverna förutsättningslöst får fundera över problem kring ett vattenverk har de en mängd lösningar på varje problem att ta ställning till. Har de däremot varit och sett ett vattenverk så har antalet möjliga lösningar begränsats av verkligheten och därigenom hindras de från att använda sin problemlösningsförmåga fullt ut.   

Planering  Storyline kräver mycket planering innan man börjar. Hela arbetsområdet från start till mål ska planeras av de inblandade lärarna. En storyline är inte ett flummigt rollspel, utan ett välplanerat, lärarstyrt arbete inom vars ramar eleverna får stort inflytande och spelrum. Det är lärarnas uppgift att se till att det som kursplanerna kräver integreras i arbetet. Berättelsen drivs fram av nyckelfrågorna som lärarna planerat i förhand. Dessa nyckelfrågor styr verksamheten så att en grundkurs för de ämnen som ingår säkerställs. Det är inte frågan om ett samplanerat arbete där varje ämneslärare gör sitt avsnitt på sina lektioner i sitt klassrum. Därför är väl fungerande arbetslag en förutsättning för att arbeta med storyline. Att planera en storyline i ett lärarlag är kul! Alla måste samarbeta eftersom alla ämnen vävs så tätt samman. Lärarna får utrymme för sin skaparglädje och sina idéer. Det hörs många skratt från ett storylineplanerande lärarlag.  
Storyline är kul!

I planeringen av en storyline har man stor nytta av en planeringsmatris med sex kolumner. Här finns en tom matris för nedladdning.
Kolumn 1: Storyline: Här skrivs rubrikerna till varje händelse eller avsnitt av storylinen.
Kolumn 2: Nyckelfrågor: De nyckelfrågor som lärarna planerat för att integrera de olika momenten.
Kolumn 3: Aktiviteter: Aktiviteter lärarna planerat för att eleverna ska kunna dels lösa nyckelfrågorna och dels åskådliggöra sina lösningar.
Kolumn 4: Organisation: Gruppering av eleverna, enskilt, i par, i grupper om 4, halvklass, helklass.
Kolumn 5: Material: Böcker, lexikon, saxar, tyg, tejp, spännpapp etc.
Kolumn 6: Resultat: Slutprodukten för varje aktivitet inom storylinen.

Mer information om storyline finner du på www.storyline.se

Artikelförfattaren Ylva Lundin är lärare och arbetar nu som pedagogisk konsult med uppdrag för bland annat Myndigheten för skolutveckling och Trafikkontoret i Göteborg.
E-post: ylva.lundin@storyline.nu