Digital Storytelling

Jag känner en kille som tyckte det var så trist att han inte fick åka skateboard någonstans där han bodde. I alla fall inte på något kul ställe. Det blev ibland så att han och hans kompisar åkte på ställen där de egentligen inte fick åka. Men vad skulle de göra? Efter ett tag kom killen på att han skulle prova att få politikerna, som bestämde över ungdomarnas fritid, att lyssna på honom och hans kompisar. När det inte räckte med ett telefonsamtal kom han på idéen om att göra en film och skicka in den till kommunens politiker. Han frågade sina kompisar om de gick med på att han filmade när de skejtade. Sen skrev han ihop en historia där han berättade om hur viktigt skateboardandet var för honom och hans polare. Hur tror du det gick? Jo, den kommunen byggde en inomhusskatepark och har fortfarande kvar den efter tio år. Du kan också påverka genom att berätta din historia. Gör det gärna genom att göra film.

1. Hitta din historia
   Vad vill du berätta med din historia? Stolpa upp ett manus.
2. Hitta bilder
   Samla och välj ut bilder som ska vara med i din film.
3. Gör ett bildmanus
   Lägg ut dina bilder på ett stort pappersark och skriv den text som hör till varje bild.
4. In med allt i datorn
   Skanna in dina stillbilder, fotografera, filma och för in det i datorn.
5. Spela in din röst
   Prata in din berättelse direkt i datorn eller i kameran.
6. Grovredigera
   Lägg bilderna på rätt ställe i berättelsen.
7. Finredigera
   Skapa texter, effekter och lägg in musik om det behövs.
8. Visa filmen
   Bjud in till en visning av din film. Eller skicka den på en dvd- eller cd-skiva till någon du tycker ska se den.
   

 

Berätta!
Ändå sedan urminnes tider har vi människor berättat historier för varandra. Långt innan skriftspråket fanns levde vår historia genom muntliga berättelser. Berättelser införlivar kunskap om saker och det är genom att dela berättelser som vi människor lär känna varandra. Idag är det tekniskt ganska enkelt att göra en kortfilm. Man behöver en historia, en kamera och en dator att redigera på.

Vi vet alla hur vi påverkas av bra historier och rörliga bilder. Du kan också vara med att påverka för att förändra något eller för att upplysa andra om vad du tycker. Du behöver inte vilja förändra världen för att vilja berätta. Du kan också göra film för att berätta bara för dig själv om något som har hänt och som du behöver reda ut, på ett terapeutiskt sätt.

Allt och alla berättelser är av intresse så länge de intresserar dig. Bara de berättas på ett spännande sätt. Så länge du gärna vill berätta en historia kommer åhörarna att vilja lyssna. Genom att använda dina egna ord och bilder kan du alltså göra en kortfilm som ger dig möjligheten att uttrycka dig med rörliga bilder.

Skolan har lärt oss hur vi ska skriva för att bli bedömda av lärare och till viss del också skolkamraterna. Det sätt som vi skriver på i skolans och yrkeslivets värld är på många sätt skiljt från vårt mer personliga uttryckssätt, nämligen det muntliga berättandet. På senare år har vi också utvecklat andra skrivna språk och koder genom chat och sms, som det kan vara svårt för någon utomstående att hänga med i. Vad de flesta förstår, är språket som uppstår när vi berättar historier för varandra muntligt. Det är en direkt kommunikation och vi kan sätta oss in i berättarens historia genom att höra personens röst.

När du ska hitta din historia är det bra om du låter dig bli intervjuad, eller intervjuar dig själv. Vad vill jag säga? Varför? Varför vill jag berätta det här just nu? Vem vill jag berätta detta för? Osv. Om du kan svara på dessa frågor har du kommit en bra bit på vägen.

Planera ditt manus
Börja helt enkelt med att skissa ner din berättelse med hjälp av några punkter på ett papper. Om du vill börja rota bland dina bilder istället så ta och dyk ner i ditt fotoalbum eller bland dina dv-band för att hitta bilderna till just din berättelse.
En bra tanke är att hålla sig kort. Tänk på att bilderna och texten ska komplettera varandra, och inte ska säga samma sak. När manuset börjar bli klart kan du gärna låna någon kompis eller bekants öra för att lyssna på dig. Det är bra att låta någon som känner dig väl att lyssna för att komma med synpunkter om hur du ”pratar” din historia.

Som tidigare nämnt har vi i skolan och på jobbet lärt oss att skriva på ett sätt som är allt annat än personligt. Därför är det bra med någon som kan säga att ”Nej, sådär pratar inte du”. Jag lovar nämligen att vi blir mer intresserade av det du har att säga om du pratar normalt än om du låter som en nyhetsuppläsare. Öva länge på din text och läs den högt för dig själv.

Vad kan historierna handla om?
Det finns ett oändligt antal olika typer av personliga historier. Det kan handla om relationen mellan dig och en annan person, relationen till en plats, en kärlekshistoria, ett äventyr, ett minne eller bara en historia om vad du arbetar med eller om din hobby. Alla dessa typer av historier kan, om du lyckas, berätta mycket om dig själv som person. Så länge du tänker på att ge oss information som besvarar varför du vill berätta din historia kommer vi att intresseras av det du berättar.

En sak till! Du måste inte hålla dig helt till sanningen om du inte vill. Om du vill krydda och överdriva en karaktär eller en händelse, är detta okej. Så länge som det är någorlunda trovärdigt.

För att en berättad historia, som dessutom ska resultera i en kortfilm, ska bli så bra som möjligt behövs några grundläggande berättartekniska knep. Digital Storytelling har sju element eller punkter som används som handledning genom processen att framställa en digital historia.

Sju element som ingår i en digital historia

1. En poäng
   Alla berättelser har en poäng, det vill säga en anledning till att de berättas.
2. En fråga om dramatik
   En bra historia innehåller en spänning som gör att vi vill sitta kvar och lyssna tills berättelsen är slut.
3. Känslomässigt innehåll
   När en historia gör oss känslomässigt engagerade kan vi lättare ta den till oss.
4. Din röst – en gåva!
   Med hjälp av den egna rösten kan man förmedla ett budskap och komma nära publiken.
5. Ljudillustrationer
   Musik ger enkelt stämning åt en film. Kraften hos en ljudillustration kan påverka det vi ser och förstärka det budskap vi vill ge.
6. Disposition
   En digital berättelse är framför allt ett visuellt medium, där den egna rösten är bärande och musiken ett viktigt inslag. Det gäller att hitta en balans mellan de olika inslagen.
7. Tempo
   Olika historier har olika tempon. En historias tempo kan vara avgörande när det gäller att hålla publikens intresse vid liv.
   
   

   

Sju element - lite tydligare

1. Vilken är din poäng?
Din digitala berättelse ska helst ha en poäng. Detta innebär att du faktiskt vill säga något med din berättelse. Det är inte ofta vi berättar historier genom att beskriva händelser som skett efter varandra utan att komma till just poängen.
”Först hände detta, sen hände detta och sen hände dett”. Det är snarare troligt att man har en anledning till att man berättar olika händelser, alltså en poäng med historien. Exempel på manus utan poäng.

Jag heter Judit och är 20 år.
Det här kortet är från när jag var liten.
Här är jag förra sommaren. Jag var på Kreta med min pojkvän. Här är vi på utflykt. Solen sken. Här är min hund. Han är en dalmatiner. Han är vit med svarta prickar. Här har han sitt röda halsband.

Den här berättelsen är ganska tråkig att lyssna på. Det händer inget speciellt och den ger oss inga känslor. Vi vill gärna att berättaren ska komma till saken så vi förstår varför vi har lyssnat.

2. Hur får du din berättelse dramatisk?
I en digital berättelse har du inte så mycket tid på dig att berätta. Tänk att du berättar historien som en rolig vits. Du bygger upp ett intresse hos publiken och håller den kvar tills du levererar slutpoängen.

För att behålla tittarnas eller åhörarnas intresse när du berättar din historia, kan du bygga upp en dramatik genom en dramatisk fråga. Detta innebär att berättelsen på ett sätt följer ett mönster som vi tittare känner igen, men samtidigt också låter oss följa med genom vissa vändpunkter.

I en vanlig kärlekshistoria kan den dramatiska frågan vara; ”Kommer killen att få tjejen?” Tänk att killen varit kär i en tjej mycket länge. När han äntligen får tjejen är berättelsen slut. Det är nästan lite tråkigt och snopet. Något annat måste hända. Till exempel att han kommer på att han egentligen är kär i en annan tjej, sin bästa kompis. Något nytt kommer in i historien som gör oss tittare ännu mer intresserade.

I en polisserie handlar det ofta om att vår hjälte ska hitta en mördare. När frågan är besvarad, mördaren avslöjad, är berättelsen över.

3. Vill du väcka känslor?
Vem har inte suttit i en biosalong, hemma i soffan med en bok eller ett TV-spel och varit enormt känslomässigt engagerad? Bra historier engagerar på ett eller annat vis. Känslomässigt innehåll behöver inte betyda att man måste vilja snyfta i kapp med stråkarna i slutet på ett romantiskt drama där de två älskande får varandra. Det kan nämligen vara så enkelt att vi skrattar åt humorn i berättelsen. Vad som är viktigt för att känslomässigt engagera genom våra historier är att få åhörarna att känna igen sig eller förstå dig som berättar. Försök ta reda på vad som går hem hos den publik eller person du vill påverka med din historia.

4. Spela in din fantastiska röst!
Genom att använda vår egen röst låter vi dem som lyssnar komma nära oss. Rösten avslöjar mycket om oss, till exempel var vi kommer ifrån, hur gamla vi är om vi är tjejer och killar osv. Många tycker att det kan kännas lite obekvämt att spela in sin egen röst. Vissa tycker till och med att de låter lite konstiga när de hör sig själva prata på film eller blir inspelade. Glöm det! Du låter fantastisk! Lita på det och på att din röst är viktig för att berätta i detta medium.

När du har övat ett tag på din historia är det dags för inspelning av rösten. Det är bra om du har skrivit ditt manus, eller dina stolpar, på ett sånt sätt att texten enkelt går att dela upp i mindre stycken. Det är mycket enklare att prata in ett litet stycke med kanske två meningar än en hel sida med text. Det är också mycket enklare att spela in det igen i fall du kommer av dig eller om du får en skratt- eller hostattack mitt i inspelningen.

Har du en dator med ett redigeringsprogram dit du kan koppla en mikrofon eller ett headset är det superbra och det enklaste. I redigeringsprogrammen iMovie och MovieMaker kan du spela in din röst direkt genom datorn, utan mikrofon. Andra redigeringsprogram kräver ibland att du spelat in ditt prat i ett separat ljudredigeringsprogram.

Annars är det enkelt att spela in ditt prat genom kameran och sedan föra in ljudet ifrån kameran som en videofil till datorn.
 

5. Glöm inte bort musik och andra ljudillustrationer!
Det finns vissa problem med att använda musik. Dels får du inte ta vilken låt du vill och stoppa in den i din film utan att fråga upphovsmannen om lov. Detta är bra att tänka på eftersom du inte utan rättigheter kan anmäla din film till någon tävling eller visa den offentligt eller på filmfestivaler.

Andra problem med musik är att en del av dina tittare eventuellt kommer förknippa saker med den musik du väljer att ha med i din film. Du vill ju att tittarna ska fokusera och lyssna på det du har att säga och inte försvinna bort i egna tankar. Vi vet ju alla hur enkelt det är att förknippa händelser och människor med vissa låtar som vi hört under perioder i våra liv.

Musik med text kan också vara svårt att använda. Det kan få tittarna att lyssna mer på vad låten säger än vad berättaren vill säga och konkurrerar således med berättelsens innehåll.

6. Så gör du en disposition med hjälp av bildmanus!
Det finns många anledningar till varför det är bra att göra ett bildmanus. Du underlättar inför redigeringen och ser vilka bilder du behöver komplettera med. Elementet som handlar om disposition betyder delvis att du egentligen ska vara ganska ekonomisk med dina bilder.

Om du vill berätta om en hund behöver du inte beskriva hur den ser ut. Det ser vi själva. Berätta vad vi inte ser och inte vet. Vi är alltså inte ute efter en bildvisning. Tanken är att bilderna ska komplettera manuset eller eventuellt tvärtom.

I engelskan finns ett ord som heter Closure. Det innebär att vi känner igen ett mönster i den information som vi får genom att läsa, lyssna eller titta på en film. Vi fyller själva i våra egna bilder. Om du börjar en berättelse med: En mörk och regning natt då jag var på väg hem… är det mycket möjligt att vi kommer att tänka oss hur blåsten viner i öronen och hur regnet smattrar mot marken.
Vi kanske kan komma ihåg någon gång då vi själva har gått hem i regnet och jeansen varit genomblöta. Detta är information som vi gärna vill fylla i på egen hand.

När vi läser eller lyssnar på någons muntliga berättelse skapar vi själva de bilder som behövs utifrån våra egna erfarenheter. Även när vi tittar på rörliga bilder behöver vi få möjlighet att fylla i med information så att vi inte tappar intresset för berättelsen. Detta är en balansgång som ibland kan vara svår. Av denna anledning är det viktigt att göra ett bildmanus. Du kan då se om det finns tillräckligt med information som tittarna kommer att behöva för att förstå berättelsen, eller om bilder och text eventuellt är överflödiga.

I många digitala berättelser används stillbilder, det vill säga inskannade fotografier, tidningsutklipp, brev eller egentligen allt som får plats i en skanner. I digital storytellings ungdom var datorerna inte lika stora och kraftfulla som de är idag, vilket betydde att video tog stor plats och var trögt att använda. Detta innebar länge att stillbildsberättelser med ljud och vissa inslag av rörliga bilder blev till den form som kännetecknar digitala berättelser.

Idag ser det dock annorlunda ut. Många av våra hemdatorer har plats till video och har ofta ett videoredigeringsprogram som kommer med operativsystemet. I och för sig använder vi oss fortfarande mycket av stillbilder då vi dokumenterar vårt liv, men också ofta av videokameror. Vad du väljer för bilder är helt upp till dig och vad du behöver för din historia. Ut och fotografera, videofilma, rita egna bilder och skanna in allt möjligt material och stoppa in det i din dator!

7. Redigera fram din film och dess tempo!
När alla bilder och allt material är digitaliserat och intankat i datorn är det dags att sätta ihop de olika bitarna till en film. Redigeringen är det som är mest tidskrävande och kräver ett stort förarbete. För att åstadkomma en spännande film, som gör att vi tittare sitter kvar och är angelägna om att få se slutet, behöver vi arbeta med filmens tempo.

I en actionfilm upplever vi ofta att bilarna i en biljakt kör supersnabbt. I själva verket gör de sällan det, men klippen är redigerade på ett sådant sätt att vi tror att bilarna kör hur fort som helst. Genom att låta bilder berätta luras vi tittare att ryckas med i ett tempo.

Något som är effektivt är att ändra tempo i en berättelse. Om en film med långsamma klipp övergår till ett högre tempo med kortare klipp, kommer du att få publikens uppmärksamhet. Nu tror vi att du vill säga något nytt som tar berättelsen i en ny riktning. Tempot i en film kan också påverkas av vilken typ av musik man väljer.

Visning
När du är klar med din film tycker jag att du ska ha en visning. Du har kanske jobbat på egen hand och vill bjuda in dina närmaste vänner, din käresta och dina föräldrar. Eller så vill du manifestera något hos många fler och gör en visning i någon större lokal på en större duk. Ni kanske kan gå ihop flera stycken och visa era filmer tillsammans i en lokal videofilmfestival.

Det finns även regionala videofilmfestivaler i alla Sveriges regioner som ni ska komma ihåg att skicka in era färdiga filmer till. Dessa filmfestivaler är ett stort visningsfönster där man når många tittare. och också en chans att bli uttagen till Novemberfestivalen i Trollhättan. Läs gärna mer på www.novemberfestivalen.nu. Här kan du hitta en länk till din regions videofilmfestival.

Det finns också olika sajter på Internet där man kan lägga upp sina filmer. Kanske har du en egen sajt eller vill bidra med din film som ett debattinlägg i en diskussion någon annanstans. Gör det! Din röst behövs! En webbplats där det ligger ett stort antal digitala berättelser är Utbildningsradions ”Rum för berättande”, www.ur.se/rfb 

Historien om Digital Storytelling
Metoden som du just har lärt dig heter ”Digital Storytelling” och kommer ifrån USA. Närmare bestämt ifrån San Francisco. En man som hette Dana Atchley och arbetade som konstnär satte upp en föreställning på en enmansteater i stan. Varje kväll berättade Dana historien om sitt liv. Till sin hjälp hade han ett stort antal kortfilmer, som han hade gjort själv, en skärm som han projicerade filmerna på och en dator med tillhörande mus. Bredvid sig hade han en TV som visade en eld som brann, precis som när man delar historier kring lägerelden. Genom att fråga publiken om vilken film han skulle visa tog berättelsen om hans liv olika vägar varje kväll. Teaterns producent Joe Lambert och hans partner Nina Mullen tyckte det var häftigt att man kunde säga så mycket på så kort tid genom att skapa filmer av små berättelser. De snickrade ihop sju element som kom att bli fundamentet för Digital Storytelling. Sedan början av 90-talet har Joe och Nina arbetat med att få människor över hela världen att berätta sina historier. På så sätt har de fått tusentals människor, unga som gamla, att uttrycka sig genom att göra kortfilmer.

Texten är ursprungligen skriven för filmpedagogik.nu med stöd av Ungdomsstyrelsen.

Kontaktinformation: Julia Granath
Pedagogikansvarig, Film i Skåne
E-post: julia.granath@filmiskane.se