I ett litet kapell på historiska museet står Heliga Birgitta mitt uppe i sitt bröllop. En varm kyss blir symbolen för kärleken och löftet inför gud. Men ska det vara närbild eller helbild? Ska det vara smaskande tungor eller en kindpuss med heligheten i behåll? Femmorna på Lillholmsskolan har bara femton sekunder på sig att skildra en händelse mer än tusen år tillbaka i tiden.

Miljön på Historiska museet i Stockholm är stämningsfull och inspirerande. Hängda män och munkar avlöser varandra i ett dämpat ljus till medeltida musik. Eleverna har lovat att inte springa runt men vissa av dem blir tvungna att göra det ändå. Deras film ska skildra hur Kungliga slottet står i ljusan låga och en av de tänkta bilderna visar skräckslagna ben som springer ner för en stentrappa i tornet.

Det är femmorna på Lillholmsskolan som har fått tillgång till några tidiga morgontimmar på museet för att pröva idéer inför en kommande filminspelning. Klassen är uppdelad i grupper som alla har i uppdrag att skildra en historisk händelse från Kristi födelse fram till slutet av medeltiden. Det finns en del att välja på alltså. Grupperna sitter utspridda i museets olika miljöer och värker fram bildmanus till sina historiska vykort, som man valt att kalla dem. Den tänkta ramhandlingen till kortfilmerna är att två elever ska sitta och bläddra i ett stort fotoalbum. Då och då ska kameran sjunka in i en av bilderna och låta den få liv.

- Eleverna måste få chansen att leva sig in i olika situationer när de läser historia, säger Sten Canevall, som arbetar på Fantasifabriken - en pedagogisk och teknisk resurs som Lillholmsskolan anlitar.
- I ett sånt här projekt är inlevelsefaktorn väldigt hög. Eleverna förflyttar sig ju bokstavligt talat in i en specifik miljö och tvingas agera i den. Jag tror det gör att de förstår den bättre.

Sten och de ansvariga lärarna för projektet har valt att hålla filmerna extremt korta. Från början var det tänkt att de bara skulle få vara femton sekunder men vissa grupper har redan fått respit att öka på till en halv, eller högst en minut. Sten menar att det korta formatet har många fördelar. Genom att sätta en gräns för längden ökar man elevernas koncentration och fokus på vad som egentligen ska sägas.
- Om man har tio minuter på sig blir det lätt så att man inte får sagt mer än vad man hade fått på en halv minut. Då blir resultatet segt och långdraget både för dem som gör filmen och för dem som ska se på den, säger Sten.
Till en början var dock många elever skeptiska till kortfilmsidén. De femton sekunderna levde inte alls upp till drömmarna som många har om att en dag få göra en stor Hollywood-produktion.
- När eleverna tänker film så tänker de ofta långfilmsformat. Men sånt här är så tidskrävande att göra så försöker man sig på för stora projekt så går man bara in i väggen, säger Sten.

Att arbeta med film i skolan används ofta mest som knep för att få uppslutning och intresse kring ett visst tema. Sten tycker dock inte att man ska underskatta vikten av att lära ut grunderna i det komplicerade hantverket till eleverna. Att de förstår teorierna och teknikerna bakom filmskapandet är viktigt nog i sig.
- Idag är det en enorm dominans i samhället för budskap som förmedlas med rörliga bilder. Det är helt nödvändigt att eleverna lär sig tolka det de ser. Skolan har en plikt att hålla en relevant koppling till samhället och det tycker jag vi är dåliga på ibland, säger Sten.   
 
När det gäller att lära sig att skapa film är det korta formatet perfekt. Eleverna blir inte slavar under någon lång historia utan kan koncentrera sig på hur man ska berätta det lilla med så effektiva medel som möjligt.
- Ju färre bilder man har på sig, ju viktigare blir ju varje bild. I varje del av skapandet får man mer tid att resonera kring hur man ska göra en scen. Vad behöver den innehålla? Vilket utsnitt ska man ha? Hur ska man klippa samman olika bilder för att få mesta möjliga dramatik? Det här tar vi naturligtvis upp och pratar om redan under det bildmanusstadium som de är inne i nu.

I ett litet kapell går några tjejer igenom hur det ska se ut när Heliga Birgitta ingår sitt äktenskap. De spelar upp den lilla scenen som de skrivit i svenskan och diskuterar vinklar och utsnitt inför inspelningen. Prästen ska tala gammalsvenska men kyssen ska visst vara modern och innerlig. Det kan man se på bildmanuset där en av rutorna fylls till bredden av närgångna läppar.

Kapellet är trångt och i sten och man får en reell känsla av förflyttning i tiden när man hukar sig in i det. Tillgången till den relativt sett genuina miljön på museet gör att inlevelsen blir ännu starkare för eleverna. Fantasifabriken brukar ofta ha den här typen av samarbeten med museer.
- De är nästan alltid positiva och tycker det är kul när vi ringer. Det är något jag tycker att fler skolor borde utnyttja. På museerna finns kunskaper och miljöer som det är väldigt svårt att få tillgång till annars i skolan, berättar Sten.

De grupper som idag befinner sig på historiska museet är bara några av många. Hela sextio stycken femteklassare är inblandade i projektet, som är ett ämnesöverskridande temaprojekt. Det hela förväntas bli färdigt någon gång under våren 2005. Förutom nedslagen i de miljöer som finns på det här museet kommer historiska vykort och skickas från bland andra Jeanne d´Arc och Copernicus.

Kontaktperson Fantasifabriken Sten Canevall
E-post: sten.canevall@skarholmen.stockholm.se
 

Artikelförfattaren Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se