916 högstadieelever i Sörmland har skapat egna dokumentärfilmer som visats på bio. Över 1100 elever i årskurs 0-3 har gjort digitala berättelser och haft egna små festivaler. Film I Sörmland bygger sin verksamhet på fyra basprojekt som når ut brett och skapar ett genuint filmintresse i skolan.  

En färd över nysådda, Sörmländska åkrar i solsken bjuder inte bara på en gemytlig upplevelse av det ursvenska vita-knutar-slaget. Det är också ett besök i ett landskap där filmpedagogiken i skolan verkligen gror. I Katrineholm gör man idag leranimationer. I Trosa läggs speakerrösten på en film om ett gosedjur som rånar en bank. I Gnesta träffas pedagoger för att diskutera fortsättningen av det pågående skolbioprojektet. Även på många andra ställen är det saker på gång: möten, produktioner, visningar.

Som katalysatorer för all denna verksamhet finner vi Gunnel Nelzén och Per Hillblom på Film i Sörmland, ett regionalt resurscentrum som startades upp 1999 för stödja den filmpedagogiska utvecklingen i länets kommuner. Framför allt satsar Film i Sörmland på att främja unga människors skapande och riktar sig därför särskilt mot skolorna. Per befinner sig idag i Trosa för att hjälpa till med slutredigeringen av elevernas digitala berättelser där. Gunnel har under förmiddagen haft ett möte med skolcheferna i Eskilstuna och ska nu träffa en högstadielärare från det närliggande Torshälla. Han har hört av sig och vill ha råd och tips om hur han ska få igång filmarbetet på sin arbetsplats. Så här verkar det flesta av Gunnels dagar se ut. Hon träffar många olika människor, på alla nivåer i strukturen. Hon och Per vill jobba brett.

- När vi startade Film i Sörmland så blev det så att vi stöttade de skolor som hörde av sig till oss och ville ha hjälp. Ganska snart märkte vi dock att det nästan alltid vara samma människor som tog kontakt. Vi kände att vi behövde göra något nytt, för att nå ut bredare, berättar hon. Lösningen var att låta verksamheten bli mer uppsökande. Gunnel och hennes dåvarande kollega, Håkan Wennström, vände sig direkt till kommunerna och erbjöd skolorna att delta i ett projekt där de kunde få inspiration och stöd för sitt filmarbete. Det första projektet som man tillhandahöll kallades Carpe Diem och riktade sig till länets högstadieskolor. Eleverna skulle få chansen att göra egna dokumentärfilmer på fritt valda teman. Carpe Diem erbjöds kommunerna en i sänder, under en termin åt gången, och inleddes i Nyköping. 

Ole Jensen, den högstadielärare som Gunnel träffar denna eftermiddag, jobbar på Gökstenskolan i Torshälla. Han var en av de många pedagoger som deltog i projektet när det kom till Eskilstuna kommun. Carpe Diem inleddes med en workshopeftermiddag för de inblandade lärarna.
- Det var väldigt inspirerande, berättar Ole. Det är viktigt att man som pedagog själv bli nyfiken och intresserad för att kunna göra eleverna entusiastiska sen.

Under sin workshop berättade Film i Sörmland bland annat om de tre steg som man valt att dela upp filmproduktionerna i: förarbete, inspelning och efterarbete. Med denna uppdelning vill man bland annat understryka att en bra produktion inte kan komma till genom att eleverna bara ”lånar kameran och går ut och filmar lite”. Det krävs en hel del eftertanke och planering.
- Att börja jobba med rörlig bild handlar om att upptäcka, säger Gunnel Nelzén. För eleverna är det nog ofta en stor upptäckt att det innebär så mycket pappersarbete.

En bra idé och ett genomarbetat manus, menar hon, är minst lika viktiga för slutresultatet som själva inspelningen, något som är viktigt att understryka även för lärarna.
- För dem är det ofta en positiv upptäckt att filminspelningen innefattar så mycket vanlig undervisning. Den kan engagera många ämnen och behöver inte vara något externt som går utanför det vanliga skolarbetet. I synnerhet inte om man gör dokumentärfilm, säger Gunnel.

Efter den första workshopen, som nu blivit ett givet sätt att introducera resurscentrats alla projekt, besökte Film i Sörmland de deltagande lärarna ytterligare två gånger för att lotsa dem igenom Carpe Diems tre olika steg. Vid andra tillfället skedde en genomgång av efterarbetet och under sista mötet planerades visningen. Eleverna mötte Film i Sörmland vid ett inspirationsmöte, sedan under enskilda möten med varje filmgrupp, där dessa fick stöd att utveckla sina manus och hjälp med redigeringen.
- Vår grundidé är att de ska få en metod av oss, ett förslag på hur de kan arbeta med film i undervisningen på ett enkelt sätt. Vi tar ganska stort ansvar för produktionen, vi sköter bland annat själva redigeringen i samarbete med eleverna. När vi går därifrån är dock tanken att lärarna ska känna sig någorlunda säkra och kunna fortsätta med liknande arbeten utan oss, berättar Gunnel.

Att tillhandahålla tekniken och att stötta bland annat redigeringen ser Gunnel och Per som nödvändigt för att kunna genomföra sina projekt i den skala som de gör. En viss effektivitet måste upprätthållas för att alla filmer i en kommun ska hinna bli klara under terminen. Det viktigaste, menar de, är dock att lärare och elever alla får medverka vid produktionens olika steg och uppleva hur en helhet växer fram.
- För att kunna förstå vad film är så måste man ha gått igenom en hel sån här process, menar Gunnel. Vi vill att så många som möjligt i länet ska ha gjort det.

Ole Jensen på Torshällaskolan menar också att det var nödvändigt att Film i Sörmland tog så mycket ansvar under projektet Carpe Diem. Det gjorde att pedagogerna kunde känna sig tryggare och ta till sig erfarenheterna från filmproduktion i relativ lugn och ro.
- Det var väldigt skönt att känna att man inte behövde vara proffs redan innan för att komma igång med det här, menar han.

För att cirkeln ska slutas och processen bli hel har Film i Sörmland också valt att lägga stor vikt vid att elevernas arbeten ska få visas upp inför en publik. Efter varje projekt genomförs alltid en mindre festival i kommunen eller offentliga visningar på storbild i de olika skolorna.
- Detta är väldigt viktigt, menar Gunnel. Det är först vid visningen som alla förstår vilket arbete som egentligen har gjorts. Hon har själv många fina minnen från skolvisningar där hon suttit med som betraktare. Bland annat berättar hon om ett gäng killar som inte direkt visat framfötterna i skolan annars, men som gjort en fantastisk dokumentär om fiske, där all deras kunskap på området fick komma fram i ljuset.
- De hade varit ute en hel helg och filmat under tiden. De fick ingen fisk men de fick stående ovationer efteråt. De var väldigt stolta, berättar Gunnel.

Carpe Diem var det första av de numera fyra basprojekt som Film i Sörmland bygger upp sin verksamhet runt. Alla är upplagda på liknande sätt rent strukturellt men är riktade mot olika åldersgrupper. I Kartongfilmsprojektet får mellanstadiebarn göra leranimationer (se egen artikel), i På Minuten gör elever i årskurs 0-3 digitala berättelser (se egen artikel) och i Lilla scen får förskolebarnen se hur den nya tekniken kan bli en del av sagornas förtrollade värld. Eftersom alla de fyra projekten ska flytta runt mellan länets nio kommuner från termin till termin så krävs det en hel del planering och administration i botten för att få det hela att fungera. Och det blir mycket resande fram och tillbaka under dagarna. I bilen mellan Eskilstuna och Nyköping får Gunnel ett samtal från Per, som vill summera dagens arbete.
- Vi är nästan aldrig på kontoret, berättar Gunnel. Det händer så mycket saker överallt. Ibland önskar man att man kunde klona sig.

Per har idag varit på en skola i Trosa för att hjälpa till med redigeringen av deras digitala berättelser. På Minuten är inne i sitt slutskede och i nästa vecka blir det festival för de allra sista produktionerna i länet. När den är över kommer över 1100 elever och 81 pedagoger ha bidragit med sin fantasi och entusiasm till att producera över 270 filmer. Även de andra tre basprojekten har eller är på väg mot liknande siffror.

Under de år som Gunnel arbetat för att genomföra den här satsningen har hon fått en hel del insikter i vad som krävs för att göra film- och mediapedagogik till en given del av skolans verksamhet. Hon menar att det kanske allra viktigaste är att förankra projekten väl, och inte bara hos pedagoger och elever.
- Jag träffar ofta skolchefer och rektorer och berättar om våra idéer och projekt. Jag tror det är en mycket viktigt funktion för oss. Denna kontakt kan vara svårt att ta för enskilda lärare. Vi pushar hela tiden, till exempel för att varje kommun ska ha en egen mediepedagog. Detta är ju en fråga som måste föras på ett politiskt plan, säger Gunnel.

Ett av de viktigaste stegen för att ge satsningen bredd och tyngd har varit de rektorsutbildningar som Film i Sörmland, tillsammans med kommunerna och med stöd från Svenska Filminstitutet, drog igång 2002. Dessa har fungerat som ett startskott för en diskussion med de ansvariga på skolorna om vikten av medieundervisning och om möjligheterna att införliva den i verksamheten på ett bra sätt.
- Det behövs verkligen. Det hade nog varit lättare om det var finkultur vi höll på med. Trots att vi idag har film omkring oss hela tiden så verkar det som om vi inte riktigt förstår vad det skulle kunna vara. Många ser det fortfarande mest som bara nöje.

För Gunnel handlar film, förutom det kreativa och fantasieggande arbetet, också mycket om demokrati. Framför allt i skolan.
- Det är väl kul om några blir bra filmskapare, säger hon. Men det viktigaste är att eleverna lär sig förstå att det faktiskt är någon som väljer ut vilka bilder som ska visas. Att det i alla media finns en koppling till makt. Det är en angelägen insikt i dagens Berlusconi-samhälle.

Att rektorsutbildningarna och alla andra projekt, samtal och skolbiosatsningar också har givit stora resultat menar Gunnel är tydligt. Hon berättar bland annat om Tigerfestivalen, som man anordnar som ett forum för film som producerats utanför den egna verksamheten. I år fick hon och Per in hela 56 filmer som de inte hade haft någon som helst inblandning i. Att det finns ett sug efter mer filmskapande i skolan har också visat sig i de många utvärderingar som Film i Sörmland gjort efter sina projekt. Fler och fler hör av sig och vill ha tips och råd inför fortsättningen.

Även hos eleverna verkar stämningen positiv. Elof, som just gjort klart sin På Minuten-film på Skärlagsskolan, skulle verkligen vilja hålla på med det mer, säger han. Fast han vill få mera tid i så fall, och använda fler rörliga bilder. Så att det blir en ”riktig” film. Han tittar själv mycket på tv, både på skräckisar och komedier, och menar att om man ser en bra film så genererar det starka känslor.
- En bra film ska vara mitt emellan överdrivet mycket handling och överdrivet mycket prat, säger Elof. Lagom, alltså, fast ändå inte alls.

Kontaktinformation: Per Hillblom Film i Sörmland 
E-post: per.hillblom@dll.se

Kontaktinformation: Gunnel Nelzén Film i Sörmland
E-post: Gunnel.Nelzen@dll.se





Artikelförfattaren Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se