Elever skapar animerad film

Hur kan man jobba med film och filmskapande i skolan? Kan alla få göra en film och därefter presentera den? Kan man därefter utifrån elevernas eget skapande gå ytterligare ett steg och diskutera film och filmproduktion? I denna artikel beskriver jag hur jag har gjort.

Film i skolan
Som lärare på Forshällaskolan i Uddevalla har jag provat olika sätt att jobba med film i skolan. Mina eleverna har till exempel presenterat sina sagor och fördjupningar via multimedieprogram, där resultatet har blivit en tecknad animerad film.

Vid temaarbeten fick eleverna ofta filma varandra med videokamera. Det kunde till exempel vara en dramatisering av Dackefejden eller en intervju med drottning Kristina. Dessa filmsekvenser kom sedan att ingå i elevernas redovisningar. Under arbetets gång gick jag mellan klassens grupper. Jag hjälpte och stöttade där det behövdes och eleverna fick hjälpa varandra. Eleverna gjorde själva förberedelser, filmade och presenterade sin film vid klassens redovisning. Eleverna som jobbade med video provade sig fram och fokus låg på innehållet. Jag har vid dessa tillfällen inte fört någon diskussion med eleverna om hur de tror att man filmar intervjuer i TV, eller filmar ett drama, med olika kameravinklar och så vidare. Jag har märkt att eleverna ibland gör denna koppling på egen hand. Jag tror att de omedvetet eller medvetet jämför sina egna produktioner med saker de ser i media.

Kurs i leranimation
På Multimediabyrån finns flera kurser och manualer som visar hur man kan jobba med film i skolan. Håkan Källqvist har bland annat gjort kurser om hur man kan göra leranimationer med hjälp av en webbkamera och program i datorn. I kurserna ger Håkan ger instruktioner om vilka programvaror som behövs och var man kan hämta dem på Internet. Du startar kursen och lyssnar på Håkans instruktioner. Därefter kan du göra likadant på din egen dator.

Elever skapar, presenterar och diskuterar animerad film
Under två dagar fick samtliga 27 elever i årskurs fem på Forshällaskolan i Uddevalla skapa, visa och diskutera animerad film. Vid detta tillfälle hade vi möjlighet att vara två lärare. Vi delade in klassen i sex grupper med 4-5 elever i varje grupp. Varje grupp fick 80 minuter för att skapa och titta på sin film. Under detta 80 minuters pass hann de också med att se några andra animerade filmer samt diskutera kring detta.

Så här gick arbetet i grupperna till:

1. Gruppen tittade tillsammans på de första avsnitten i Håkans kurs. I dessa kursavsnitt visar Håkan vad man behöver för utrustning och material för att skapa en leranimationsfilm. Han visar hur man spelar in lerfigurens rörelser genom att flytta en kroppsdel på figuren och samtidigt ta flera stillbilder med kameran genom programmet i datorn.

Jag visade eleverna att vi hade tillgång till samma teknik och material som Håkan visat på och jag gav eleverna tidsramar. Denna introduktion tog ungefär 10 minuter. Eleverna skulle få cirka 20-30 minuter för att skapa lerfigurer och manus och de skulle få ungefär 20 minuter till att spela in filmen. Resten av tiden skulle ägnas åt att spela in ljud och diskutera kring film.

2. Gruppen började göra figurer. Jag uppmuntrade dem att dela upp jobbet och talade om att figuren ska vara max 10 cm hög och gärna ha stora fötter. Den står bättre då. Eleverna hjälptes åt två och två att göra en figur tillsammans.

3. Under tiden eleverna skapade figurerna frågade jag vad de ville skulle hända med figurerna i filmen. De började diskutera och en handling tog form. Jag poängterade att filmen skulle bli kort och att det inte kunde hända allt för mycket. Vi gick efter Håkans mall:
Presentation av figurerna och dess egenskaper – möte – konflikt – konfliktlösning – slut
När figurerna var klara fixade eleverna bakgrund och startskylt där det stod filmens namn och dess skapare.

4. Vi ställde upp figurerna framför en bakgrund på en plats med bra ljus och ställde in kameran. Jag bad eleverna tänka hur en rörelse ser ut och de provade genom att röra sig själva. Jag förklarade att om rörelsen tar 2 sekunder blir det 10 bilder om man ska spela upp filmen med 5 bilder per sekund. Detta är det svåraste med animation men också det som fascinerar mest. Att skapa liv och rörelse i döda föremål. Att ge lerklumpen en karaktär. När vi hade diskuterat en liten stund började vi filma. En elev skötte bildtagningen och de andra flyttade varsamt figurerna i små, små rörelser. Trots det, ramlade huvuden av, figurer utan stadiga ben föll, men allt lagades efter hand. Koncentrationen var mycket hög. Alla hjälptes åt för att filmen skulle bli bra.

5. Vi tittade på den färdiga filmen ett par gånger och pustade ut. Trots att inspelningen tog lång tid blev filmerna korta, mellan 10-15 sekunder långa. Vi pratade återigen om vad det innebar att filmen hade fem bilder per sekund. Eftersom vi hade provat förstod eleverna detta. Medan vi tittade på filmen hittade eleverna på ljud.

6. När vi skulle spela in ljudet satte vi först på ljudinspelaren i datorn och tryckte på den röda knappen för inspelning, record. Snabbt därefter startade vi filmen. Eleverna pratade under tiden de såg filmen. Vi fick göra om detta ett par gånger tills gruppen blev nöjd med sitt ljud. Vi tittade och njöt av arbetet.

7. Jag frågade eleverna hur de tyckte att detta var och om de hade sett någon animerad film med lerfigurer förut. De hade de allra flesta. Några hade sett en dokumentär på TV om hur man gjorde filmen om Wallance and Groomit. Det hade även jag gjort och jag berättade att animatören i denna dokumentär berättar att de använder 25 bilder per sekund och att 1,25 sekunder dialog tar ungefär en halv dag att göra. Det blir barnen imponerade av. Vilket pilljobb.

8. När eleverna gått klippte jag ljudet så att det blev lika långt som filmen. Jag satte samman ljud och film och publicerade filmen på Forshällaskolans projekthotell på Internet. Därefter var jag redo för nästa grupp som gjorde likadant.

9. När alla grupper hade gjort var sin film tittade hela klassen på filmerna. Vilken filmfestival! Nästan alla elever ville hem och prova själva och klassläraren hade idéer hur de skulle jobba vidare med animerad film i skolan.  

Tankar efter arbetet
När vi jobbade med leranimationer på Forshällaskolan fanns det två lärare och grupperna om 4-5 elever hade möjlighet att jobba ostört med en vuxen till hands. Det är inte någon vanlig situation i skolan, även om det är fullt möjligt att organisera det så tillfälligt när man jobbar i arbetslag. Det krävs vilja och planering.

Om man är ensam lärare med en elevgrupp på 27 barn och vill jobba med film, krävs också vilja och planering. Men det går. Själv hade jag valt att introducera filmarbetet genom att visa några avsnitt ur Håkans kurs för hela klassen samtidigt. Därefter hade jag delat in eleverna i grupper och gett en tydlig struktur för det fortsatta arbetet. Alla kan göra sina figurer och sitt manus samtidigt, men alla behöver inte spela in film och ljud samtidigt. Det kan man låta en grupp i taget göra under ett par dagars tid. Uppspelning av filmerna kan givetvis ske i helklass och likaså den efterföljande diskussionen och kopplingen till professionellt lergubbeskapande.

Givetvis är det ett stort stöd att kunna använda Håkans Källqvist kurs i leranimering. Med den till hands har man redan en extra resurs i form av Håkan. Har man frågor kan man alltid skriva till honom och fråga. Som lärare gör man klokt i att själv pröva kursen innan man provar med eleverna. Det är en kreativ och avkopplande lektionsförberedelse.

På Multimediabyråns webbsida finns förutom Håkans kurs, fler exempel hur man kan jobba med film och filmskapande i skolan.

När man jobbar med film som redovisningsform hamnar ofta fokus på innehållet. För mig känns det naturligt eftersom syftet med film som redovisningsform, har varit att använda ljud och rörlig bild som ytterligare ett uttrycksmedel. Vill man istället lägga fokus på själva filmskapandet och låta eleverna bli uppmärksamma på filmproduktion, tycker jag att man till en början kan låta innehållet komma i andra hand. Det centrala blir istället att låta eleverna praktiskt skapa film och utifrån deras erfarenheter diskutera hur de tror professionellt filmskapande går till.

Det framgår tydligt i läroplanen att elever ska jobba med film i skolan. Såväl filmanalys som eget filmskapande betonas både i bild och i svenska. I en klass kan man jobba med detta på olika sätt. Under en längre tid eller som i exemplet ovan, intensivt under två dagar.

Att låta barn och ungdomar skapa leranimationer tycker jag är ett bra sätt att jobba med filmskapande. Det går relativt snabbt och resultatet blir över förväntan. Det passar både små och stora och men i skolan är nog elever i årskurs 4-6 idealet. Förutom att eleverna får utrymme för sina kreativa uttryckssätt får de en förståelse för filmers uppbyggnad, dess behov av (planering) genomtänkt manus, val av scener, ljud och karaktärer. De förstår att man kan luras med film, trolla bort en figur eller fejka våldsamma scener utan att skada skådespelarna. Film är en konst och de kan själva vara konstnärer. Det är kul och inspirerade! Fyllda av nya intryck och kunskaper går man hem och provar i den egna kammaren.   
 
 
Eva Marsh är utbildad grundskollärare Sv/SO 1-7. Numera är Eva anställd på Skolverket och hennes arbetsuppgifter innebär bland annat utveckling och förevisningar av webbplatsen Multimediabyrån.

I sina artiklar på Multimediabyrån berättar Eva om projekt hon genomfört med elever på Forshällaskolan.
E-post: eva.marsh@skolverket.se