”Titta! Det är den bänk där jag och min söta mormor satt och åt glass!”. En liten flicka är på "promenad i sin kära stad", ser sig omkring och minns. Känslorna väller upp inom henne. På lokala hemsidor från storstäderna på Balkan kan man se många fina miljöbilder och läsa texter om vad som är på gång där. Staden känns plötsligt mycket närmare, kanske släktingar och vänner likaså. Modersmålslärarna i ”Balkanlaget” i Jönköping har gjort ett gediget arbete med att bygga upp ett kontaktnät med sina elevers hemländer, dels för att underhålla deras intresse för sitt modersmål och sin kultur, dels för att själva kunna hänga med i de hastiga förändringarna.

 

”Titta! Det är den bänk där jag och min söta mormor satt och åt glass!” 

Alla språk befinner sig ju i ständig omvandling. Uttal och stavning förändras och så även bokstäver och grammatiska regler. För en modersmålslärare som varit länge i Sverige kan det vara svårt att följa denna utveckling och föra den vidare till sina elever. Efter kriget i Jugoslavien skedde de språkliga förändringarna där mycket snabbt. Den tidigare serbokroatiskan delades upp i bland annat bosniska, serbiska och kroatiska och dessa språkfalanger drog hastigt åt olika håll. Peter Pavlov, en av lärarna bakom projektet, berättar att han kände att det var svårare än någonsin att hänga med, både i den språkliga och den kulturella utvecklingen i hans Serbien. Idén föddes att via Internet upprätta en mer direkt kontakt med de olika hemländerna och på så sätt få lättare att ta till sig alla nyheter.

Det var de bosniska lärarna i ”Balkanlaget” som fick ta de första stegen i projektet eftersom det är i Bosnien som den tekniska utvecklingen hunnit längst. Till en början använde man sig av privata kontakter, bland annat från hemlandsföreningen, för att få tag på rätt adresser och telefonnummer till skolor där nere. Man tog kontakt med skolorna och intresset visade sig vara stort. Men så var också de praktiska svårigheterna. På många skolor i Bosnien, framför allt belägna utanför storstäderna, fanns bara en enda dator, naturligtvis placerad på rektorsexpeditionen. Eleverna där kunde i bästa fall komma åt att använda den en kort stund i veckan, och då efter att ha sökt tillstånd hos rektorn. ”Det var, och är, en stor fara att eleverna här tröttnar på att vänta eftersom de är vana vid att alltid ha tillgång till en dator och vill att det ska gå fort”, berättar Mirsad Kurtagic, en av Peters kollegor.

Men trots att det gått långsamt, projektet har nu varit igång i två år, och trots att man ibland varit tvungen att ta till mer traditionella vägar som post och telefon för att upprätthålla kontakten, så har man nu börjat komma igång på allvar. Tekniken där nere går framåt, inte bara i Bosnien, och en hel del utbyte sker nu mellan Jönköping och Balkan.

Peter Pavlov och Petra Kremenovic

Man har fått många tips om bra hemsidor på de olika modersmålen och man har en tämligen frekvent kontakt med vissa skolor. ”Ja, och det är faktiskt till stor del elevernas förtjänst”, menar Mirsad. ”De är oerhört bra på att hitta vägar och vänner på egen hand”. ”Balkanlaget” har dessutom, med Peter Pavlov i spetsen, tillverkat en egen hemsida där elevarbeten på modersmålet publiceras. Elevernas kontakter i hemländerna kan gå in på sidan och läsa om sina vänners skolgång och situation i det nya landet.

Dikt av elev i år 4-6

”De språkliga vinsterna med det här projektet är naturligtvis enorma”, säger Petra Kremenovic, som arbetat mycket med de publicerade elevarbetena, och menar att det gör att eleverna får en direkt förståelse för varför de ska minnas sitt modersmål. ”Att det de skriver ska läsas av andra än oss lärare, och kanske till och med av helt okända människor på hemsidan, gör att de blir mycket mer noggranna med texterna.” Petra, Mirsad och Peter är helt överens om att elevernas engagemang för undervisningen har växt betydligt, och så även intresset hos föräldrarna. ”Ja, det är ofta som föräldrarna till barn med modersmålsundervisning först tycker att det är helt onödigt. De pratar ju ändå hela tiden hemma. Men det har i många fall visat sig att eleverna har börjat glömma ändå. Med vårt projekt ger vi dem en känsla för sitt ursprung och sina rötter, och inte minst en stolthet över dem”. Och föräldrarna har också blivit klart mindre skeptiska. Ofta är det nu de som sitter hemma och är drivande i kommunikationen med det forna hemlandet.

Projektet är egentligen enormt och innefattar sammanlagt flera hundra elever mellan årskurs två och nio. Detta gör att man inte alls är på det klara med vart det kommer att ta vägen. ”Alla sköter sin del på sitt sätt. Egentligen är det ju inte ett projekt i den meningen. Vi ser inget direkt slut på det”, säger Peter och de andra håller med. ”Vi ser det mer som en utveckling av vårt arbete och det vi gjort de senaste två åren är bara en bas. Vem vet vad som kan hända? Om man bara skapar bra kontakter så är ju möjligheterna till olika former av samarbete oändliga”.

Läs gärna arbetslagets ITiS-rapport.


Kontaktperson: Peter Pavlov
E-post: pavpe@edu.jonkoping.se
 

Artikelförfattren Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se