Det finns en savann på Gåvovägen i Partille, en levande savann. Fyra zebror betar i det höga gräset. En leopard lurar, hungrigt ihopkrupen bakom ett av få träd. Dova, afrikanska trummor svänger i bakgrunden. Precis som på tv. Det finns till och med en speakerröst som hela tiden kommenterar den hårda kampen mellan djuren. Eller fjorton speakerröster kanske jag borde säga. Eleverna på förskolan berättar intensivt och dramatiskt och flera av dem gungar sakta med till den svängiga musiken.

Bildspelet vi tittar på har man varit med och gjort själva och det är bara ett av många IT-projekt på Gåvovägens förskola. Alla är tämligen enkla till sin karaktär, men ändå mycket intressanta. Mitt i skaran av femåringar sitter Vera Dahl, förskollärare med många års erfarenhet och en av de drivande i IT-användandet på Gåvovägen. Tidigare under hösten tillverkade hon och barnen en savann där man kunde leka med giraffer och lejon och fotografera händelserna som uppstod mellan dem. Fotona fogades samman till ett bildspel i PowerPoint. ”Jag ville visa att man kan ta leken vidare. Vi tittar på bildspelet lite då och då för att stimulera deras fantasi och berättarlust. Det blir nya historier varje gång. Det blir som om de varit med och skapat ett riktigt äventyr, så som det är på tv”, berättar Vera.

Barnen tittar storögt på mig när jag tar fram min kamera för att ta några kort på dem, men snart koncentrerar de sig på skärmen igen. De ska äntligen få visa sin FILM, det lilla drama som man satt ihop bara för att jag skulle komma på besök. ”Filmen är barnens helt egna idé. De bestämde innehållet och genomförde det hela med stor iver”, berättar Vera. Andreas klickar igång berättelsen.
Även denna ’film’ bygger på stillbilder och Wilma, Felix och de andra pratar i mun på varandra för att föra handlingen framåt.
  
Kalle är lite för snabb och berättar gärna ett par bilder i förväg, men de andra hyschar och säger till honom att inte avslöja något. Historien tar sin början en vanlig dag när barnen ska ut och hämta posten. I brevlådan hittar man en strumpa med en mystisk ledtråd i. Ledtråden för barnen till mytomspunna platser i förskolans trädgård… 

Men det är inte bara de elever som är så gamla att de kan prata och berätta som får tid vid datorn. Även de riktigt små, två- och treåringarna, får chansen att skapa med datorns hjälp. ”Barnen lär sig ofta sjunga före de lär sig prata, så därför brukar vi börja med att göra en digital sångbok”, säger Vera. I sångboken har hon lagt in små bilder som symboliserar våra vanligaste barnsånger. I Emmas bok finns bland annat en snigel och en spindel på väg upp för en nyspunnen tråd. Emma sjunger försiktigt om att akta sig och om regnet som spolar bort. Jag frågar om det är naturligt för de små barnen att sitta vid datorn. ”Nja, det krävs väl att man går över en tröskel för att få dem att känna sig ok med mikrofonen och allt. Men det är ju också det som är en av poängerna, att ge dem lite datorvana redan vid tidig ålder. Datorn är ju framtiden och det är viktigt att de vänjer sig”. Vera börjar även dokumentera barnens tal väldigt tidigt. För att de ska ha något att berätta till har hon själv satt ihop en mycket enkel animation med ett spöke, också den i PowerPoint. 

Efter att jag blivit skrämd av lille Pelles grymma spökimitation kommer Veras kollega Malin in och börjar prata om vad hon gjort med sina elever. Hon visar små hemgjorda bokstavsträningsprogram, rimspel och inskannade handflator som ska bli en del av elevernas digitala portfolio - bilder som ska påvisa kroppens utveckling. ”Vi får väl hoppas att händerna växer så mycket att man kan se skillnaden”, skrattar Malin, och fortsätter: ”Allt det här är ju egentligen ganska enkla små projekt. Det gäller bara att ha viljan och modet att testa sina idéer, att våga prova. Vissa saker har en väldig pedagogisk genomslagskraft, andra ingen alls. Jag tror det är väldigt viktigt att börja i det lilla. Det finns inget som är mer otillfredsställande än att inte hinna göra klart något man har påbörjat”.

Och helt problemfritt har det naturligtvis inte varit. ”Vi kunde i princip ingenting om datorer när vi började med det här så vi har ju fått lära oss”, berättar Malin och Vera tar över: ”Jag tror att det kan vara svårt att ta de där allra första stegen på jobbet, man måste nog vara beredd att ägna sig en del åt det hemma, framför allt i början. Men har man väl kommit över tröskeln går det faktiskt att göra mycket med enkla medel”. Hon fortsätter prata om hur lätt PowerPoint är att sköta och hur många bra, pedagogiska gratisbilder det finns att tillgå. ”Och det behövs inte direkt några mästerverk i animation för att fånga barnens uppmärksamhet. Man behöver inte göra något som går snabbt. Det räcker ofta att det rör sig lite grann. Bara det händer något så stimulerar det dem”.

Är det då inte svårt att få tid att sitta vid datorn med eleverna? Vera brukar ofta arbeta med flera barn åt gången. Inte de allra minsta förstås, men de lite äldre. ”Jag tycker det fungerar mycket bättre att jobba med dem i grupp. Då kommunicerar de samtidigt, inspirerar varandra och lyssnar på varandras råd. Dessutom är det oerhört svårt att få tid till att gå iväg med eleverna en och en”. Båda två vill också understryka fördelen med att ha en bärbara datorer framför stationära. ”Då kan man flytta den till den miljö där det passar att jobba för tillfället”, avslutar Malin.

Men datorn är naturligtvis bara en del av verksamheten även på Gåvovägens förskola, och när jag ska korsa skolgården på väg till bussen så blir det en intensiv slalomfärd mellan hopprep, bollar och pussjägare.

Skogspromenaden - ett äventyr av en grupp 5-åringar 
Denna film är gjord av en grupp femåringar. Barnen har själva, med stor fantasi och inlevelse, hittat på handlingen, kommit på ledtrådar och med handledning av Malin gjort allt material som behövs. Jag har varit regissör och sett till att handlingen varit genomförbar. Det har varit mycket träning i att planera, samarbeta, lösa problem och ha tålamod. Att medvetet lära sig agera så att verkligheten blir en ”fantasisaga” med överraskningar för andra som ser filmen. 

Hälsningar Vera Dahl

Kontaktperson Gåvovägens förskola: Vera Dahl
E-post: vera.dahl@skola.partille.se
  

Artikelförfattaren, Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se