De tre judiska flickorna har just befriats från koncentrationslägret i Buchenwald. Freden har kommit och flickorna känner sig mest av allt lättade. Det tror i alla fall Mikaela. Det kommer hon själv göra när hon om några veckor, med hjälp av digital teknik, blivit en del av den 60 år gamla bilden.

På Bredängsskolan i Skärholmen i Stockholm närmar man sig historien genom bilder. Sextio elever ingår i ett projekt där man studerar och filosoferar kring andra världskriget med utgångspunkt i ett stort fotoarkiv. Bilderna har man fått till låns av NARA, en amerikansk motsvarighet till Riksarkivet. Sten Canevall, från den pedagogiska och tekniska resursen Fantasifabriken, hjälper till att genomföra projektet. Han tycker att det ger en ny och annorlunda vinkling på historiestudierna.
- I vanliga fall utgår ju eleverna från texter när de gör sina arbeten. De tar ut fakta och omarbetar. Bildbearbetningen kommer ofta in först i slutskedet, när man ska illustrera det man skrivit, säger Sten.

I det här arbetet är det alltså tvärtom. Man utgår ifrån bilder och låter texterna växa fram ur dem. Varje elev har fått välja ett foto som de känner något extra inför och kan tänka sig att studera närmare. I urvalet återfinns allt från segerbilder på General McArthur till socialrealistiska dokumentationer av sockerransoneringen.

Mikaela har valt en bild från koncentrationslägret i Buchenwald, men den visar inte utmärglade eller döda kroppar utan tre glada flickor som just blivit befriade. De står i ett tågfönster och vinkar ivrigt mot fotografen.

- Jag tog den här för att den är fotad efter kriget och lite mer hoppfull, berättar hon. Den är inte fullt lika katastrofal som många av de andra. Mats Hagbranth, som är SO- och svensklärare, avslöjar att han och hans kollegor från början var lite oroliga för att eleverna bara skulle plocka ut förskönande bilder på krigshjältar och bombplan, men att det inte alls blev så.
- De flesta har faktiskt bestämt sig för relativt neutrala bilder, berättar han. Det beror väl på att de ska arbeta så mycket med dem att de tycker det blir jobbigt om de är för dramatiska. Sten Canevall tycker att det fina med arbetsprocessen är att eleverna fått gå helt på egen känsla när de valt bild. Ingången i arbetet blir på så sätt intuitiv.


- Man kan inte från början förstå varför man fastnar för en viss bild. Det sitter djupt känslomässigt. Sen blir det en häftig kunskapsresa utifrån det första intuitiva mötet, menar Sten. Jag tror det är väldigt viktigt i dagens enorma bildflöde att man ibland får tid att stanna upp i en speciell bild och verkligen reflektera över den.

Mikaela står i Bredängsskolans fotostudio. Hon har på sig gammaldags kläder och vinkar in i kameran, precis som den blonda flickan i tågvagnen på väg ut från Buchenwald.

Befrielsen från Buchenwald - med Mikaela!

Tillsammans med Hans Norkvist på Fantasifabriken letar två av hennes klasskompisar efter bra utsnitt och vinklar.
- Du måste se lite gladare ut. Tänk på att du varit fången skitlänge och precis har fått komma ut, säger en av dem. Mikaela och de andra ska inte bara söka fakta och skriva förklarande texter till sina foton. Den viktigaste delen i arbetet är att de ska försöka leva sig in i situationen, att de ska få känna hur det känns att vara i de inblandades kläder.

Sten Canevall menar att det hela har samma karaktär som en dramaövning.
- Eleverna tvingas ta ställning. Vem är jag? Vad spelar jag för roll här? På så sätt bygger dom upp en känsla kring och en förståelse för det historiska sammanhanget. Denna inlevelseprocess sker dock inte bara som en abstraktion utan med mer fysiska medel. Med hjälp av digitalkameror och datorer fotograferar eleverna varandra och monterar in sig själva i de gamla krigsbilderna.
- Det här är ju egentligen en gammal läroplansidé, berättar Mats Hagbranth. Vi har ofta givit eleverna foton och sagt ”föreställ dig själv i de här bilden”. Men med den digitala tekniken har det ju blivit möjligt att göra det på riktigt. Det gör inlevelsen mycket mer intensiv.

När Mikaela är klar är det Matildas tur. Hennes bild är lite mer problematisk. Hon har tänkt sig att hon ska ligga bredvid en av soldaterna i en skyttegrav på sin bild. Det är dock inte så lätt att få det att se naturligt ut. Till slut lägger hon sig på mage på en pall och får till en rimlig pose. Nästa vecka är det dags för tjejerna att arbeta med datorn och foga samman de nytagna bilderna med de historiska. När fotomontaget är färdigt ska de också skriva en inlevelsetext till den nya, retuscherade bilden.
- Min kommer vara hoppfull, säger Mikaela. Jag ska vara den här tjejen och hon är mycket lättad. Många av de andras inlevelsetexter kommer så klart vara ledsna och desperata, det är ju krig. Men jag vill göra något annat.

Men, får man då verkligen göra så här? Fotografier är ju samtidsvittnen och vad händer om man går in och ändrar i dem, riskerar man inte då att också ändra själva historien? De inblandade lärarna vittnar om en viss oro och långa diskussioner som föregått projektet.
- Jag tror att alla som har jobbat med det här har gått omkring med en viss maggropskänsla, berättar Sten. Är detta verkligen rätt? Men nu är vi alla överens om att de positiva effekterna överväger riskerna.

Mats Hagbranth tycker att det också finns en stor fördel i att eleverna lär sig förstå hur man kan konstruera och efterretuschera bilder eftersom det så ofta sker även i andra sammanhang.
- Det är bra att de inser att en bild inte är en absolut sanning utan att den måste granskas kritiskt, precis som en text. Vem har tagit fotot och i vilket syfte visas den? En kille valde en bild på några soldater som ligger och skjuter rakt in i kameran. Efter ett tag insåg han det orimliga i bilden och vi kom fram till att den måste varit fejkad. Det är viktigt att visa att man på detta sätt kan skriva om eller hitta på historien om man vill.
  
Projektet är dock tämligen kontroversiellt och det märktes inte minst på att det var omöjligt att få några svenska bildbyråer att ställa upp med sina arkiv. De enda tillfrågade som nappade överhuvudtaget var NARA. Sten tycker det är synd att det ska behöva vara så ”skitnödig” stämning när det gäller bildrättigheter.
- Det är ju en avgörande skillnad mellan ett kommersiellt och ett pedagogiskt syfte, menar han.   
 
Projektet är nu avslutat och ett sextiotal elever gjorde färdigt arbetet med att gå in i den historiska bilden. Valda delar har visats på en utställning i dagstidningen DN:s lokaler i Stockholm. En del texter var dock lite för långa för utställningsformatet och därför har många av dem också publicerats i en liten bok. Ett arbete pågår samtidigt att översätta det hela till engelska och skicka det till NARA för att ge dem en chans att reflektera över vad man gjort med bilderna. För övrig information och tillgång till boken, ta kontakt med Fantasifabriken.

Att gå in i den historiska bilden är ett häfte med med elevernas texter och bilder. Häftet är ett smakprov på den bok som projektet slutligen tog fram.

Kontaktperson Fantasifabriken Sten Canevall
E-post: sten.canevall@skarholmen.stockholm.se
www.fantasifabriken.stockholm.se
  
 

Artikelförfattaren Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se