Kulturhuset kallas ofta för Ydreskolans lungor på grund av sin livgivande verksamhet. I centrum för syretillförseln står två lärare som låtit ny teknik genomsyra och förbättra det pedagogiska arbetet.
 
”Här trivs jag som bäst i skolan. Det är lugnt och skönt och man har hela tiden något att göra”, säger en av eleverna jag pratar med. Lugnt och skönt? Intressant med tanke på att luften här inne vibrerar av ljudet från skivinspelningar, musikalrepetitioner och rekvisitatillverkning. Arbetsmiljön i kulturhuset ter sig till en början som lätt kaotisk. Musik- och bildtimmarna är sammanslagna och här finns även de elever som kryssat för drama som sitt fria val. Det är lite svårt för en utomstående att urskilja vem som för närvarande har vilket ämne, men Peter Öhman, musiklärare och en av kulturhusets eldsjälar, berättar att målen är tydligt uppsatta och att man noga följer upp varje elevs väg fram till dem. Det som verkar vara ett kaos är egentligen bara en mängd olika fokuserade handlingar. Som en myrstack alltså.
  

Niorna befinner sig i slutfasen av sitt stora musikprojekt, en cd-skiva med originallåtar som de skrivit och framför själva. En av sångarna sitter i kontrollrummet och lyssnar på sitt alster tillsammans med Peter, mig och två vänner, som båda nynnar med lite tyst. 

När vi lyssnat färdigt utbyter de åsikter om vad som skulle kunna förbättras och slipas på, men i stort sett är alla nöjda och jag är imponerad. Det låter proffsigt. Jag frågar Peter om hela skivan kommer att bli lika bra.
”Kvalitén skiftar naturligtvis, men även de som inte kommit så långt har verkligen presterat mycket. I och med att vi med hjälp av datorn kan lägga instrument för instrument så har de som inte behärskar alla kunnat låna in vänner, ’studiomusiker’, till sina produktioner”, berättar han och fortsätter: ”Det blir också bättre från år till år. Cd-skivan blir en morot för hela verksamheten. Eleverna lyssnar på de gamla plattorna och tänker: ’Kan de så kan väl jag’”.   
 
Dörren öppnas och Lisa sticker in huvudet. Hon undrar när hon kan komma och lägga sin del av medeltidsduetten, som senare ska användas som bakgrundsmusik till dramaelevernas musikal. Peter tar tillfället i akt och säger att det går bra med en gång. Han vill gärna få färdigt låten eftersom också musikalrepetitionerna är inne i sitt slutskede. Lisa går in i sångbåset och gör en tagning men blir inte helt nöjd. Fraseringen är inte riktigt rätt. Peter säger till henne att göra något annat under en halvtimme och låta den nya texten och melodin sjunka in på riktigt, och sedan komma tillbaka.

Den pedagogiska vinsten med tekniken är uppenbar här. Datorn gör det mycket lätt att spela in, lyssna och ta om. Vetskapen om detta ger eleverna tryggheten att kommentera varandras insatser, och på så vis skapas en kvalitetsmedvetenhet. Det är också lätt att byta låt så att man kan ta vara på de stunder då eleverna känner sig inspirerade. Peter avslöjar att han har många tekniktricks för att få de mer blyga och osäkra att ta i. ”Om de vill göra en cover så kan jag till exempel låta dem sjunga och spela med till originalet. När jag sedan tar bort det blir de flesta förvånade över att de låter så bra själva”. Teknikens viktigaste poäng, menar han dock, är att man kan få elevernas produktioner att låta som musik gör ”på riktigt, för dem”. Han understryker att musik är ett av ungdomarnas allra största intressen och att de flesta lyssnar dagligen, mestadels på pop och rock. ”Undervisningen får inte bli för finkulturell”, menar han, ”Vi måste göra något som de kan relatera till. Här arbetar vi mer eller mindre som man gör i en riktig studio och eleverna kan jämföra sin insatser med Robbie Williams och Linkin Park”.

Peters musiksal och studio är också väldigt välutrustad eftersom han drivit projektet i över femton år. Han tycker dock att det är viktigt att veta om att den digitala tekniken sjunkit kraftigt i pris och att det inte krävs så mycket för att i alla fall sätta igång med att modernisera musikundervisningen. ”För runt 20.000 får man det som behövs till att börja med: programvara, dator, ljudkort och ett litet mixerbord. Sedan kan man ju bygga utifrån det. Och ringa mig om man behöver hjälp”.   
 
I slutet av dagen sitter jag och snackar lite med tre killar i åttan som alla väntar på att få göra sin entré i de pågående musikalövningarna. Under tiden dricker de kaffe och färglägger fantasyteckningar. 

På frågan om vilket ämne de har just nu svarar de olika, men alla verkar målmedvetna och nöjda med situationen. De är rörande överens om att kulturhuset är bästa platsen på skolan, och att arbetet här ger dem kraft och energi även till de andra ämnena. ”Det ska bli grymt att göra skivan nästa år”, säger en av dem, ”Jag ska göra en riktigt ösig dansbandslåt”. Hans vän tittar på honom som om dansband vore det töntigaste i världen och mumlar något om tung metall. Sedan lämnar jag Ydreskolans lungor. Och visst andas det gamla tegelhuset.   
 
Detta är några exempel på låtar som eleverna producerar. Klicka på  så spelas de upp som mp3:

Kontaktperson Peter Öhman
E-post: peter.ohman@fc.ydre.se   
 
 
Artikelförfattaren Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se