Linn vill kunna snurra på stången borta vid Färgglada. Inte den låga i gymnastiken, det har hon redan gjort flera gånger, utan den höga stången ni vet, den där borta, som de större flickorna snurrar på. Det är det hon helst av allt vill lära sig. ”Kanske kommer jag kunna göra det när jag blir äldre”, funderar hon.

IT-pedagogen Ingegerd Carlsson har filmat intervjuer med sexåringarna på Tidanskolan utanför Skövde, som en början till en digital portfolio. Under korta pratstunder fick barnen sitta i en fåtölj och svara på frågor om skolan och sin egen kunskap. Nu har Ingegerd tittat mycket på de små filmerna och själv lärt sig en hel del viktiga saker. 

Det var under en kurs som Ingegerd insåg hur lätt det kunde vara att göra film med en enkel, billig webbkamera. Och kul. Hon skaffade en till skolan och började använda den i olika sammanhang. Snart föddes idén om att använda rörliga bilder i elevernas digitala portfolio. ”Det jag kände direkt var att man får med så mycket mer då än vad man få med stillbilder och tal. Förutom att man kan följa den verbala utvecklingen så visar ju kroppsspråket tydligt vilken självtillit barnen har”, säger hon. Formen fick bli en kortare intervju. Hon tyckte det var viktigt att inte bara låta eleverna läsa in en befintlig text. ”Det fungerar ju bra på vissa sätt, men jag tror att läsningen i sig kan vara en låsning för många”, berättar hon. ”Jag ville låta det spontana få komma fram. Vad pågår egentligen inne i deras huvuden? Vad har de för världsbild? Vad har de för syn på sig själva och sin utveckling?”.  

Ingegerd Carlsson är i grunden fritidspedagog och arbetar på Tidanskolan med att integrera IT i verksamheten där. För henne är datorn ett verktyg som framför allt bör vara pedagogens, ett sätt att uppnå pedagogiska mål. Därför har hon inte bara lagt filmerna åt sidan och använt dem som dokumentation, utan tittat på dem flera gånger i efterhand; hon har reflekterat noggrant över elevernas beteende och självbild. Ingegerd menar att detta fått henne att inse saker hon kanske aldrig hade gjort annars, och dessa insikter försöker hon nu förmedla till de pedagoger som arbetar i klassrummen. ”Man ser så mycket på film som man lätt missar i ’verkligheten’. I situationen är man bara koncentrerad på vissa saker, i det här fallet kanske svaret på frågorna. När man tittar i efterhand ser man genast helheten”. Och jag förstår vad hon menar när jag får se på några av filmerna.   
 
Man hör elevernas svar men ser också hur de sneglar ut mot skolgården och drar frenetiskt i soffluddet med sina fingrar. Självförtroendet lyser med sin frånvaro eller sin närvaro. Linn sitter längst fram på kanten av fåtöljen, med händerna i knät och dröjer en stund med varje svar. Klasskompisen Robin däremot trakterar den som en tron, tillbakalutad men yvig och bestämd i sina gester. ”Ja, vad är jag bra på?”, säger han ler underfundigt. ”Jo, jag är bra på att tjata”.

För att ge ytterligare en dimension till filmerna valde Ingegerd att prata med eleverna just om lärande och utveckling. Hon ville undersöka vad det är som driver barnen till kunskap i olika åldrar. Hennes frågor var enkelt formulerade men inte alltid så lätta att svara på: Vad är du bra på? Vad vill du lära dig? Hur lär du dig? När/var lär du dig? Och resultatet blev intressant. ”Den viktigaste insikten är att de här sexåringarna fortfarande har en bild av att man inte bara lär sig i skolan, utan när och var som helst. Deras drivkraft är också relaterad till deras verklighet utanför skolan. Det var bland annat en flicka som berättade om hur gärna hon ville lära sig läsa bara för att sen kunna krypa upp i sängen själv på kvällen och ligga där med sina böcker. Jag vill veta när det blir så att de tror att man bara lär sig i skolan och för skolan. När blir de ’skolbarn’?” Ingegerd berättar också att det visade sig att det bara var två av tio elever som svarade att de ville lära sig skriva. ”Detta är en viktigt insikt för alla pedagoger att göra och jag blev klart mer medveten om det efter att jag gjort mina små filmer”.  

Intervjuerna ska göras en gång i halvåret nu i början och sedan kanske en gång om år. Efter hand är det naturligtvis också meningen att man ska titta på filmerna med eleverna och jämföra, diskutera deras utveckling och inställning till kunskap. Då kan man kanske få dem att ha kvar känslan av att man inte bara lär sig i skolan utan också utanför den. Man har dessutom bestämt sig för att redan nu prova att göra samma intervjuer med de elever som ska börja mellanstadiet. På så sätt vill man få en snabb utvärdering av om det är intressant med dessa filmer som digital portfolio även senare. Under de första åren i skolan är ju övergången från ’kan inte’ till ’kan’ så oerhört tydlig, vilket gör portfolion så effektiv i sin pedagogik. Men hur ska man utforma metoden senare i åldrarna?  

Tekniken som Ingegerd använt vid inspelningen är mycket enkel och inte speciellt dyr. Man behöver bara en dator med XP, en webbkamera och programmet Windows MovieMaker. Det enda problemet, som man också brottats med på Tidanskolan, är lagringsutrymmet. Om man inte gör rätt inställningar kan 8 – 10 minuters film lätt landa på 20 MB, vilket i längden blir alldeles för mycket för de flesta skolservrar. Det är dock fullt möjligt att få ner filerna rejält i storlek utan att tappa för mycket i kvalité. ”Den biten är inte min starka sida om man säger så, men jag har lärt mig av mina misstag”, skrattar Ingegerd.  

Kontaktperson: Ingegerd Carlsson
E-post: ingegerd.carlsson@fc.skovde.se
  
 
   

Artikelförfattaren Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se