Under tre guppande fiskar i Nossebro arbetar en flicka vid ett staffli. På papperet projiceras hennes eget ansikte från ett overhead-blad. Hon tecknar koncentrerat av linjerna - svärtan runt ögonen, den allvarsamma munnen. För att få fram bilden har hon poserat för digitalkameran och sedan hårddragit konturerna i datorn. Det hela tog tio minuter. Senare ska de svarta fälten i ansiktet fyllas med en blandning av sand och färg. Nya och gamla tekniker rörs samman i bildsalen och lärare Bengt letar ständigt efter nya möjligheter.

Mobilerna hänger tätt från det designade snedtaket i Nossebro 6-9 skola. Flygplan, fotbollsspelare och dödskallar dinglar i sina snören och vakar över den pågående aktiviteten i klassrummet. På en bänk ligger en elev på rygg och får sitt ansikte avgjutet i gips. En kille dokumenterar sina senaste teckningar med digitalkamera för att kunna lagra dem i sin portfolio. Själv tittar jag på ett bildspel med titeln ”faces”. Eleverna har fått framställa var sitt ansikte i valfri teknik och sedan har man filmat varje bild i ett par sekunder. Ett blyertsleende blir till en rosenkind i akvarell; ett penslat ögonbryn till fotograferade pormaskar och mungipor.

Den här bildsalen är en unik miljö som ritades av den lokale konstnären Algot Galle någon gång i slutet av 70-talet. Algot var en viktig förkämpe för bildämnet och verkar ha haft stor förståelse för hur mycket omgivningen kan göra för elevernas kreativitet. Den avlånga planlösningen, snedtaket och de stora fönstren ger en levande ateljékänsla och när jag kommer in genom dörren känns det nästan som om konsten håller på att rinna över alla breddar. Och mitt i skapandet står faktiskt datorerna på, utan att göra alltför mycket väsen av sig, men de är ändå centralt belägna. Ett att flera givna verktyg för konstnären.   
 
I bakgrunden spelas behaglig musik, för lugn och inspiration, och jag pratar med Bengt Johansson om verkligheten.

Bengt Johansson

Få yrken har väl förändrats så i grunden av den digitala tekniken som bildkonstnärens. Fotografer, filmare och konstnärer använder sig i allt högre utsträckning av datorer och digitalkameror i sitt arbete. ”Jag tycker det är oerhört viktigt att det vi gör här är kopplat till det som händer utanför den”, säger Bengt. 
  
Som ett led i detta låter han till exempel eleverna, de lite äldre, tillverka var sitt eget cd-omslag. Här blandar de glatt foto, text och teckningar i datorn till en konstform som de lätt kan relatera till.

Någon har gjort en Gais-platta, någon annan poserar exhibitionistiskt på sitt första soloalbum och en tredje har valt att göra en samlingsskiva med en epa-traktor på framsidan. ”Alla lyssnar ju på musik och det märktes på engagemanget för den här uppgiften. De flesta gick in för det helhjärtat och gjorde var sitt litet konstverk”.
  
Bengt har alltid arbetat en del med foto och film i bildundervisningen men den digitala tekniken har drastiskt förbättrat hans möjligheter. Digitalkameror och datorer har gjort det enklare och mer effektivt. ”Mörkrum i all ära. Det är mysigt och blir bra men det är faktiskt oerhört krångligt och tar mycket tid. Ett fotoprojekt kunde tidigare vara en månads arbete. Nu kan jag ge en elev som inte har något att göra en fotouppgift som ska göras under lektionen.” Medan vi pratar kommer några flickor in med kameran i högsta hugg. De kopplar in den i datorn och kan se direkt hur fotona blivit. Tema ”natur”. Och visst är det en del natur med på bilderna, men mest olika pojkar som står och hänger i klungor runt olika stolpar. Bengt påpekar detta men också att resultatet trots allt är bra. ”Jag tror det är viktigt att vi kan snacka om bilderna med en gång. Eleverna är vana vid ett så högt tempo från bland annat musikvideos att det inte får ta för lång tid. Då tappar de intresset”.   
 
Det är naturligtvis mycket annat också. Perspektivlära, människokroppens proportioner och stilleben är centrala punkter här liksom i all bildundervisning, men Bengt menar att datorer och kameror kan underlätta även i utförandet av gamla ’hederliga’ uppgifter. ”Jag hittar hela tiden nya användningsområden, som med sandmålningen till exempel. Nu är det så oerhört lätt, man knäpper en bild, vrider till den och skriver ut. Sen är det bara att projicera och börja måla”.
  
Det har också skett stora förändringar i dokumentationen och publiceringen av elevernas alster. Allting som framställs fotograferas och lagras i en personlig portfolio, allt från seriestripar till gipsmasker, och det är lätt för elever och lärare att ta fram överskåda vad som gjorts. Väggarna i bildsalen fylls snabbt och för att inte alla nya teckningar bara ska gömmas undan i lådor så försöker man göra små collagefilmer av dem, som den jag tittade på tidigare – ”faces”. ”Jag brukar ta hem och sätta musik till bilderna och sen har vi ett bildspel som vi kan släcka ner och titta på när vi vill. Det brukar bli väldigt mysigt”. Vad gäller filmandet så har man dock ännu inte kunnat gå över till digitalt. ”Jag håller på att jobba på att få hit en dv-kamera och en dator med möjligheter till digital redigering. Då skulle det gå otroligt mycket snabbare att göra bildspelen, och vi skulle kunna utveckla undervisningen i rörlig bild som eleverna har i åttan. Som bildlärare får man ofta kämpa för sitt ämne”, understryker Bengt där han står under den enorma, rostiga tunna, vacker i sitt förfall, som brukar vara ett givet motiv när sjuorna målar sina stilleben.

Läs arbetslagets ITiS-rapport

Bengts arbetslag deltog i ITiS och i filen till höger beskrivs arbetet med temat Ung i Essunga.
Kontakt: Bengt Johansson
E-post: bengt.johansson@mbox323.swipnet.se
 

Artikelförfattaren Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se