Anette Aronsson har tagit det kontroversiella beslutet att låta sina elever använda mobiltelefonerna under skoltid. Hon vill utforska mobilernas potential som IT-pedagogiska verktyg, och samtidigt få till stånd bättre samtal om den nya konfliktarena de kommit att utgöra.

Cornelia, Lina och Ebba arbetar koncentrerat i sina matteböcker. Klassrummet på Friggaskolan i Östersunds gamla sanatorium Klockhuset verkar alldeles knäpptyst, men är det bara på ytan. Genom hörlurar kopplade till elevernas mobiltelefoner strömmar musiken för fullt. Finstämd pianomusik verkar otippat nog vara mest populära i fjärdeklassen, men så är det också bara instrumentala låtar som är tillåtna under lektionstid.
- Jag lyssnar ofta på Mozart och sånt, där de inte sjunger. Nu hör jag på låten ”Maybe” på piano. Den är lugn och bra, säger Lina, som tagit ut ena luren ur örat för att kunna svara på frågor. Cornelia, Lina och Ebba är överens om att de har lättare att fokusera på matteuppgifterna om de lyssnar på musik samtidigt som de arbetar.
- Det är bra att vi har fått börja använda mobilen så här, för många blir tystare under lektionen och man kan koncentrera sig bättre, säger Cornelia.

Det har gjorts mycket forskning på temat inlärning och musik, på hur hjärnan kan stimuleras till att koncentrera sig. Av hjärnans två halvor är den vänstra mest aktiv vid logisk tankeverksamhet – som matematik – medan den högra jobbar hårdare vid kreativ. De två halvorna står dock i ständig beroendeställning till varandra.
- När man räknar använder man vänster hjärnhalva väldigt mycket. Genom att samtidigt lyssna på musik tvingar man även den högra att arbeta, och det förstärker tankeprocessen i sin helhet, säger Anette Aronsson, som är lärare i klass fyra på Friggaskolan, och parallellt håller på att utbilda sig till specialpedagog. Många lärare använder sig av bakgrundsmusik under till exempel bild- och mattelektioner, men enligt Anette handlar det nästan alltid om att de sätter igång ett kassettband som alla elever tvingas lyssna till. Med var sin mobiltelefon får de istället möjlighet att själva bestämma om och på vad de vill lyssna.
- Alla elever har olika personlighetstyper och lär sig på olika sätt. Vissa tycker helt enkelt inte om att lyssna på musik, och menar att det bara stör. Det tycker jag är viktigt att respektera, säger Anette.

Det var för två månader sedan som Anette Aronsson lät sina elever i fjärdeklass börja använda mobiltelefonerna under skoltid. Telefonernas vara eller icke vara i den pedagogiska miljön är ett laddat ämne på de flesta skolor, och på många är mobilerna helt tabubelagda. Även på Friggaskolan har de tidigare legat inlåsta i skåpen, men nu har Anette alltså valt att tillåta de digitala verktygen i klassrum och korridorer. Dels är hon intresserad av att utforska mobilerna som pedagogiska resurser, dels tycker hon det är viktigt att som lärare inte bortse från den nya konfliktarena som de utgör.
- De flesta barn får ju mobiler av sina föräldrar väldigt tidigt numera och jag tycker det är viktigt att de får chansen att skapa sig ett bra förhållningssätt till dem direkt. Det kan vi i skolan hjälpa till med, säger Anette.

Beslutet har dock varit kontroversiellt. På det föräldrarmöte där Anette först presenterade förslaget sa föräldrarna till en början tvärt nej. Anette håller upp båda händerna framför sig och bildar en mur av stopptecken för att illustrera hur vissa av dem försökte värja sig.
- Men jag var tydlig med att jag inte tyckte som de, och till slut sa de: ”Ok, du har ju vårt förtroende annars. Vill du verkligen testa det här så gör det”, berättar Anette.
Hon menar att det finns en dubbelmoral i många föräldrars inställning till mobiltelefoner. De sitter till exempel ofta själva med telefonerna framför sig på bordet under föräldrarmöten, och går i väg så fort de vibrerar. De vill kunna ringa och hålla koll på sina barn, men köper veritabla multimediamaskiner till dem som tillåter och lockar till så mycket mer än så. Att ringa kommer också långt ner på Anettes elevers egen lista över vad de helst vill göra med sina telefoner. Lyssna på musik, titta på bilder, sms:a, filma och spela in ljud kommer alla före den rent verbala kommunikationen.
- På rasterna skickar vi ofta låtar och bilder till varandra, och hemma brukar jag filma min lillebror som bara är två år. Om man uppträder någonstans kan man filma och komma ihåg det också. Föräldrarna kanske inte tycker om att vi använder mobilerna i skolan för att de inte förstår vad vi kan göra med dem, säger Lina.

En av anledningarna till att Anette velat tillåta mobiltelefonerna i skolan är just att utnyttja den IT-resurs de onekligen utgör. Cornelia i fyran demonstrerar ett par av sin mobils funktioner. Genom ett par snabba knapptryckningar förvandlar hon den till exempel till en diktafon.
- Det här är jättebra. Om man t ex har glosor i läxa och ska lära sig säga ”my name is” kan man prata in det, säga hur det stavas och sen lyssna om och om igen på det tills man kan det, säger Cornelia.
Anette Aronsson tycker att det finns mycket att utforska när det gäller att använda mobilen som pedagogiskt hjälpmedel, men det är de enklaste funktionerna hon hittills fastnat mest för. Det gäller inte minst kalendern och alarmet. Anette håller på att utbilda sig till specialpedagog och har ett stort intresse för de elever som inte har en så rak väg genom skolan. För många av dessa kan ett IT-verktyg som mobilen göra en enorm skillnad, menar hon.
- Det finns barn som har svårt att hålla en struktur, som kanske har ADHD eller andra diagnoser. Ger man dem en kalender som de ska planera sina dagar i blir motståndet ofta enormt och de tappar snart bort dem. I mobilen kan man ha all planering trots att den får plats i fickan. I och med att den även innehåller till exempel ens musik och bilder så tappar man inte heller bort den på samma sätt, säger Anette.

Att få till stånd mer naturliga diskussioner om elevernas mobilanvändande, om etik och moral i relation till den nya tekniken, är ett annat skäl för Anette att göra dem till naturliga inslag i skolmiljön. Sms och mail är lätta att skicka iväg, och distansen mellan användarna gör att de inte behöver stå direkt för sina elakheter eller kärleksförklaringar. Mobiler och andra digitala kommunikationsforum har därför kommit att utgöra en ny konfliktarena för eleverna, en arena som varken föräldrar eller lärare i regel har tillgång till.
- Vi kommer ju inte in i elevernas mobiler eller chatter och kan se vad de skriver. Vi märker tydligt om de kastar elaka blickar mot varandra, om de slåss och så vidare, men vi vet inte vad de messar. Jag är i och för sig väldigt tydlig för mina elever att jag tycker det är vansinnigt fegt att inte våga stå för vad man skriver. Där gäller det verkligen att vara en bra förebild, säger Anette. Ju tidigare man börjar ta upp och prata med barn om de här sakerna desto bättre, menar hon. Än så länge tycker Anette sig ofta kunna se på sina elever när de mår dåligt och kanske har råkat ut för något, med det blir mycket svårare senare, på högstadiet.

Nyligen hade Anette och hennes elever en diskussion om ett kedjebrev som flera i klassen fått, men som inget vågat prata om hemma. Mottagarna hade i brevet uppmanats att skicka vidare det till alla sina vänner, om de inte vill att ”deras mamma skulle dö”.
- Det kan ju så klart vara en rätt allvarligt sak för barn i den här åldern. Situationer som den här uppstår ofta, och tillhör redan deras vardag, men om vi i skolan vill kan vi bli ett bra forum för att föra upp problemen till ytan och prata om dem. Vi kan hjälpa eleverna att få ett bättre förhållningssätt till mobiler och andra medier, säger Anette.

Även mobiltelefonernas multimediala funktioner kan göra dem till verktyg för en ny sorts konflikter och problem som eleverna måste kunna förhålla sig till på ett bra sätt. Vilka fotografier ställer man upp på? Vilka tar man av andra? Är det verkligen kul att ta en bild av någon på skämt i omklädningsrummet och sedan lägga ut den på nätet? Är det tillåtet att ladda ner och sprida vilken musik och vilka bilder som helst?
- Jag vill absolut inte ta ifrån eleverna det lustfyllda i att till exempel filma något fräckt trick de gör när de är ute och skejtar, men en given grundregel är att man inte får filma eller ta kort på andra när de inte vill, säger Anette.

Det har också satts upp andra regler för att mobilanvändandet på Friggaskolan ska fungera på ett bra sätt. Bland annat är det inte tillåtet att alls bruka dess kanske mest grundläggande funktion, att ringa. Vid flera tillfällen tidigare har det hänt att någon elev hamnat i bråk och då ringt hem till föräldrarna för att klaga. Plötsligt har det stått arga föräldrar i korridoren och undrat varför inga vuxna tagit tag i problemen.
- Då kände jag bara att: ”Stopp, nu har det här gått fel väg”. Jag tar gärna tag i alla konflikter om jag bara känner till dem. Nu har vi bestämt att man inte får ringa alls, utan först ska ta upp problemen med mig och sedan hemma. Och efter det kan jag och föräldrarna prata om det hela ifall det behövs, säger Anette.

Cornelia, Lina och Ebba dividerar och multiplicerar vidare till olika klaviaturballader. Koncentrerat avslappnade. Riskerar då inte skolan att genom tillåtandet av mobiler och andra multimediala verktyg att bli en asocial miljö, där alla är konstant uppkopplade och blir individuellt underhållna genom skvalkultur? Riskerar inte samtalet och de analoga lekarna att försvinna till förmån för mediabrus? Anettes elever ger en annan bild. De verkar redan ha fått en stor förståelse för mobilernas tillgångar och begränsningar, och på bara två månader har deras sätt att använda verktygen förändrats mycket.
- I början lyssnade alla på musik hela tiden, på rasterna och så fort vi fick på lektionerna. Nu är det inte alls så längre, vittnar Cornelia.
- Det beror helt på vilket ämne vi har. När det ska vara tyst och vi ska skriva eller räkna för oss själva är det bra, men på engelskan måste vi ju kunna prata med varandra för att lära oss något. Och på rasterna spelar vi oftast fotboll eller så. Sånt man gör tillsammans. Håller vi på med mobilen sitter vi bredvid varandra och kollar och pratar samtidigt, säger Lina.

Anette menar att eleverna snabbt blivit tillräckligt mogna för att använda mobilerna i de situationer när det passar och annars snabbt själva lägga bort dem.
- Efter hand hittar de fram till sin egen inlärningsstil. Den nya tekniken stärker med sina många möjligheter individualiseringen av skolan, säger hon.

Kontaktinformation: Anette Aronsson, Frigga skolan Östersund
E-post: anette.aronsson@zonline.se  

Artikelförfattaren Nils Sundberg är mediautbildad på Alströmergymnasiet i Alingsås, bor i Göteborg, arbetar som musiker, frilansfotograf och skribent.
E-post: nils@hjartatsorkester.se